Khair ed-Din

Wikipedia

Khair ed-Din (med flera varierande stavningar), även känd som Barbarossa (av italienska barbarossa, "rödskägg"), var den yngre av två bröder som på 1500-talet var aktiva som kapare i Medelhavet. De var söner till en till islam övergången rumelier, som slagit sig ned på ön Mytilene (Lesbos) efter dess erövring av osmanerna. Den äldre hette Horuk (Aruk eller Urudzj). Den yngres egentliga namn, Khizr, ändrades senare av den osmanske sultanen till Khair ed-Din ("god i tron"), vilket de kristna förvred till Hairaddin (Djereddin).

Tidigt skaffade sig de bägge bröderna rykte som djärva sjömän och blev en skräck för medelhavsländerna. Sedan de trätt i tjänst hos emiren i Tunis, gjorde de ansenliga erövringar på norra Afrikas kuster. 1515 sändes Horuk att hjälpa emiren av Alger mot spanjorerna, vilkas flotta han besegrade, varefter han lät strypa regenten och utropa sig till härskare där. Därifrån utsträckte bröderna sitt välde över det kringliggande landet. 1518 stupade dock Horuk i en drabbning vid Oran mot spanjorerna.

Hans bror efterträdde honom i herraväldet över Alger och ställde sig 1519 genom fördrag under osmanske sultanens överhöghet samt utvidgade snart sitt välde genom att underlägga sig Tunis. Han organiserade sjöröveriet på Medelhavet efter stor skala, varvid en otalig mängd kristna släpades i slaveri. Detta förmådde kejsar Karl V till det bekanta tåget mot Tunis, vilket land han erövrade och återgav åt den fördrivne fursten.

Hairaddin, inskränkt till Alger, fortsatte att vara de kristnas gissel. Han blev 1536 av Süleyman I utnämnd till överbefälhavare (beglerbeg) över den osmanska flottan och bortförde invånarna i staden Mahón på Menorca, slog i Arta-viken till och med den store genuesiske amiralen Andrea Doria och erövrade 1539, efter en hård belägring, Castelnuovo på dalmatiska kusten. 1540 tillintetgjorde han en kristen flotta vid Kreta, och 1542 kom han med en stor sjömakt Frans I till hjälp samt medverkade till Nices intagande. Han dog vid hög ålder i Konstantinopel 1546.