Kiosklitteratur
Wikipedia
Kiosklitteratur, även skräplitteratur el. massmarknadslitteratur, lättillgängliga böcker som säljs "överallt" och som ofta kritiseras för sin dåliga litterära kvalitet.
[redigera] Gemensamma drag
Kiosklitteratur känns oftast igen på (och kritiseras ofta för):
- långa serier med samma huvudpersoner
- pocketutgåvor med lågt pris
- formelartad handling
- ytliga rollfigurer
- dåliga dialoger
- klichéartad skådeplats
- pseudonymer som författare
- uppseendeväckande framsidor
- klar genretillhörighet - och därmed en klar målgrupp, till exempel unga män
[redigera] Bakgrund
Det är numera svårt att dra en klar linje mellan kiosklitteratur och "seriös" litteratur. Förr hade kiosklitteraturen egna bokförlag, egna författare, och egna genrer. Numera finns det finkulturella deckare, etablerade författare som då och då skriver romantiska vardagsskildringar, och samma förlag kan ge ut tunga namn som lite lättare. Därför handlar diskussioner om kiosklitteratur ofta om 1930- och 40-talets bokserier om Nick Carter, Kulla-Gulla, Biggles, vilda västern, eller sjukhusromantik. Det finns dock nyare serier, som Grottbjörnens folk av Jean M. Auel eller Isfolket-serien av Margit Sandemo.
På senare tid har många kiosker och livsmedelsbutiker börjat sälja samma pocketböcker som säljs i vanliga bokaffärer och utrymmet för renodlad kiosklitteratur har därmed blivit mindre. Numera är det främst inom romantikgenren - såsom den som utges av Harlequin - som den renodlade kiosklitteraturen återfinns, då dessa böcker i regel inte säljs i vanliga bokhandlar.
