Konsekventialism
Wikipedia
Konsekventialism, även teleologisk etik, en grupp etiska läror som menar att (1) det är meningsfullt att rangordna olika handlingsalternativ med avseende på deras utfall eller konsekvenser, och (2) att man bör välja det handlingsalternativ som är högst rangordnat (eller ett av de högst rangordnade, om det finns flera likvärdiga alternativ). Termer som "konsekventialism" och "konsekvenser" har kritiserats för att vara missvisande; bl a därför att det är svårt att säga var gränsen går mellan "konsekvenser" och "handlingar-i-sig".
Olika konsekventialistiska teorier skiljer sig åt i synen på utfall för vem (mig eller kollektivet) och vad är det som ska maximeras (lycka eller lust). Utilitarismen menar att det är det totala utfallet ("ur universums synvinkel") som ska räknas, medan egoismen menar att det är utfallet för mig (den handlande agenten) som är det relevanta. All konsekventialism har dock vissa nackdelar och förtjänster gemensamma.
En invändning är att vi inte kan överblicka konsekvenserna av våra handlingar eller ens våra handlingsalternativ i en situation. På detta skulle en konsekventialist svara att vi bör skilja på riktighetskriterium och beslutsmetod. Riktighetskriteriet säger oss vad som är en riktig handling, vad vi bör sträva mot. Beslutsmetoden är hur vi bestämmer hur vi ska handla, exempelvis handla så vi maximerar det förväntade goda.
En annan invändning är att för mycket tillåts, eller med andra ord: ändamålet helgar medlen. Om det ger de bästa konsekvenserna så bör vi till exempel koka barn i olja. Mot detta skulle kanske en konsekventialist invända att koka barn i olja omöjligt kan ha goda konsekvenser...
De som är kritiska mot konsekventialismen menar att en moralteori måste innehålla moraliska restriktioner och/eller moraliska friheter.
Den motsatta läran benämns icke-konsekventialism vari Kants Deontologi är framstående.
