Krackning

Wikipedia

Krackning (från engelskans cracking) är en process där man sönderdelar stora kolvätemolekyler i petroleum till lågmolekylära, mer användbara och mer värdefulla kolväten, som t ex bensin.

[redigera] Termisk krackning

Vid termisk krackning upphettas oljan kraftigt under högt tryck. Under denna behandling sönderdelas de långa kolvätena och bildar mindre kolväten.

[redigera] Katalytisk krackning

Vid katalytisk krackning upphettas oljan tillsammans med en katalysator, t ex aluminiumoxid eller kiseloxid, och i denna process sönderdelas kolvätena till mindre molekyler. Vid katalytisk krackning har man även möjlighet att kontrollera vilka slutprodukter som bildas genom att justera katalysatorerna och reglera temperaturen.

Efter krackningen destilleras produkterna. Gaser, främst lägre alkener, eten och propen men även alkyner som acetylen bildas vid krackningen. Dessa gaser används bl a till framställning av plaster. Alkener som bildas kan även reagera med varandra och bilda grenade (högoktaniga) kolväten.

Bensin som bildas vi krackning, speciellt katalytisk krackning, har även ett högre oktantal än den bensin som erhålls vid petroleumdestillationen.