Kungliga biblioteket
Wikipedia
Kungliga biblioteket, KB, är Sveriges nationalbibliotek och även en svensk myndighet. KB har till uppgift att:
- samla
- bevara
- beskriva
- tillhandahålla
svenskt tryck och vissa elektroniska publikationer så fullständigt som möjligt. KB samlar också utomlands utgivna publikationer med svensk anknytning, till exempel svenska författares verk utgivna utomlands.
Det har flera gånger föreslagits att döpa om Kungliga biblioteket till "Riksbiblioteket" eller "Nationalbiblioteket". Därigenom har man velat framhäva dess karaktär av Sveriges nationalbibliotek med förpliktelse att bevara allt svenskt tryck. Detta stadgades i en kansliordning år 1661.
I denna beordrades alla boktryckare i det svenska riket att skicka in till Kungl. Maj:ts kansli två exemplar av varje skrift de tryckt, innan den spreds ut. Det ena exemplaret skulle tillfalla Riksarkivet och det andra KB. Bakom denna föreskrift låg ett övervakningssyfte och ingen omsorg att bevara den nyutkomna litteraturen åt forskningen.
[redigera] Historik
Redan på Gustav Vasas tid fanns ett kungligt bibliotek, troligen grundat av kungen själv, och detta utökades av den bokälskande Erik XIV, över vars bibliotek en av "doctor Benct" och Rasmus Ludvigsson 1568 upprättad katalog ännu finns i behåll. Johan III skänkte hela detta bibliotek, jämte många bland de av honom själv inköpta böckerna, 1576 till Gymnasium regium. Genom en fransman, La Porte, lär han dock sedermera ha samlat ett nytt bibliotek, vilket troligen utgjorde grunden till det, som 1611 anförtroddes åt Johannes Buræus’ vård. Gustav II Adolf lär 1621 ha skänkt en del av Kungliga biblioteket till Uppsala universitet. År 1634 utnämndes mäster Lars Fornelius till bibliotekarie "öfver våre och kronans bibliotek, såväl det gamla som det nya", med vilket sistnämnda ord torde åsyftas den del av det i Würzburg 1631 tagna biskopliga biblioteket, som behölls i Stockholm för drottning Kristinas räkning. Därmed förenades de 1642 i Olmütz, 1645 i Nikolsburg och 1649 i Prag tagna biblioteken.
Av det sålunda betydligt ökade Kungliga biblioteket medtog drottning Kristina större delen, då hon 1654 lämnade Sverige, till Rom, där en del hamnat i Vatikanbiblioteket under namn av Bibliotheca Alexandræ reginæ. Genom krigsbyten utökade Karl X Gustav betydligt bibliotekets samlingar, vilka genom köp ytterligare tillväxte. Vid den stora slottsbranden 1697 gick de dock till största delen förlorade (17 386 band och 1 103 handskrifter), så att endast omkring 6 700 band och 283 handskrifter återstod. Därefter inrymdes Kungliga biblioteket i greve Lillies hus vid dåvarande Norrmalmstorg 1697-1702, Bondeska palatset 1702-30 och i greve Per Brahes hus på Helgeandsholmen 1730-68, då det erhöll den därför avsedda lokalen i nordöstra slottsflygeln, som dock först 1796 blev färdiginredd, och i vilken det förblev till november 1877, då det överflyttades till den för detsamma efter ritning av professor Gustaf Dahl 1871-77 i Humlegården uppförda byggnaden.
