Långa knivarnas natt
Wikipedia
De långa knivarnas natt, ty. Nacht der langen Messer, kallas Hitlers utrensningsaktion mot SA 30 juni 1934. Nazisternas officiella namn på händelsen var "Röhmkuppen". SA, lett av stabschefen Ernst Röhm, hade gradvis skaffat sig mer makt och inflytande under de föregående åren. Med 500 000 man under vapen hade SA möjligheten att genomföra en statskupp, och efter "maktövertagandet" hade förbindelserna med riksvärnet (med 100 000 man under vapen) stadigt försämrats. Efter månader av intriger i partitoppen hade Hitlers närmaste män i slutet av juni 1934 lyckats övertyga honom om att Röhm och SA utgjorde en verklig fara.
Hitler beordrade 29 juni alla högre ledare inom SA (Obergruppenführer, Gruppenführer och Inspekteure) att inställa sig på Hanselbauer Hotel i Wiessee nära München för samtal med Führern. Panikslagen av en rad falska rapporter om SA:s aktiviteter på strategiska platser, anlände Hitler personligen till München redan mycket tidigt på morgonen 30 juni. Redan innan Hitler begav sig till Wiessee arresterade han och dömde till döden Münchens SA-kommendant, Gruppenführer Schmid. Efter ankomsten till Hanselbauer Hotel arresterades Röhm först, därefter blev många andra arresterade på hotellet eller på väg till det. Flera blev summariskt avrättade på plats och ställe, bl.a. Obergruppenführer Edmund Heines, som påträffades i säng med en annan man. Röhm fick sedan i fängelset i Stadelheim av Theodor Eicke chansen att begå självmord, men blev 1 juli skjuten av Sepp Dietrichs särskilt inkallade SS-enhet när han vägrade. Röhms sista ord var: "Mein Führer, Mein Führer".
Runt om i hela Tyskland passade regimen nu på att göra slut på potentiella hot mot Hitler och den grupp som nu stod honom närmast. Dödandet avslutades den 2 juli, sedan Hitler lovat rikspresidenten Paul von Hindenburg att dödandet skulle upphöra. Den 3 juli, efter avrättningarna, stiftades en ny lag som retroaktivt gjorde handlingar som utfördes i "statens självförsvar" lagliga. Den 13 juli offentliggjordes morden. Hitler hävdade att 61 förrädare avrättats och 13 blivit skjutna då de vägrat arrestering. Andra källor hävdar flera gånger högre siffror. Bland offren fanns, förutom Röhm, Kurt von Schleicher och Gregor Strasser.
Victor Lutze blev tillsatt som ny ledare för SA. Han var avsiktligt utvald för att vara en svag ledare, och SA blev snart en marginell maktfaktor i det Tredje riket.
