Labour Representation Committee
Wikipedia
Labour Representation Committee (LRC) bildades den 27 februari 1900 vid en konferens där representanter för de viktigaste socialistiska grupperna i Storbritannien närvarade. LRC är en direkt föregångare till det moderna brittiska Labourpartiet.
Organisationer som närvarade vid konferensen var Independent Labour Party (ILP), Social Democratic Federation (SDF) och Fabianerna, liksom olika fackföreningsledare. Efter en debatt beslöt de 129 delegaterna att godkänna Keir Hardies motion om att etablera en särskild arbetargrupp i parlamentet, med sina egna whips, som skulle komma överens om en gemensam politik och vara beredd att samarbeta med vilket som helst annat parti som för tillfället förespråkar lagstiftning som gynnar arbetarnas intressen.
För att möjliggöra detta upprättade konferensen LRC, en kommitté bestående av två medlemmar från ILP, två från SDF, en fabian och sju fackföreningsföreträdare. Keir Hardie valdes till ordförande och Ramsay MacDonald till sekreterare.
LRC ställde upp med femton kandidater i valet 1900, av vilka två, Keir Hardie och Richard Bell invaldes i underhuset. De fick större framgång i valet 1906 då 29 kandidater blev valda. Senare samma år beslöt LRC att formellt byta namn till Labour Party.
