Socialism
Wikipedia
 |
Det saknas källhänvisningar i den här artikeln. |
| Du kan hjälpa till genom att ange källor för faktauppgifterna som anges i artikeln. |
Socialism, politisk riktning som förespråkar egendomsgemenskap.
Socialism är en social och politisk åskådning som bygger på idén om social jämlikhet och rättvisa som har sitt ursprung i upplysningstidens idéer. Vissa, t.ex. den marxistiska idéhistorikern Ronny Ambjörnsson[källa behövs], vill även spåra dess ursprung längre tillbaka i tiden.
Socialismens ursprungstanke var att man skulle få bort all orättvisa genom gemensamt ägande. Den första socialistiska internationalen, Internationella arbetarassociationen, gjorde anspråk på att försöka samla alla världens socialister i en organisation, men redan på ett tidigt stadium kom dess anhängare att delas upp i två läger: den frihetliga, som omedelbart ville omfördela samhällets resurser och avskaffa staten, och den kommunistiskiska som ansåg att en arbetarstyrd stat (kallad proletariatets diktatur eller arbetarstat) och att en ekonomi som präglades av statsegendom var ett nödvändigt steg på vägen för att senare kunna avskaffa staten. Istället för att bara omfördela samhällets resurser ville kommunisterna genom planerad ekonomi avskaffa själva den brist som var grunden till att resurser överhuvudtaget behövde fördelas av någon auktoritet.
Den kommunistiska grenen företräddes inom Internationella arbetarassociationen främst av Karl Marx och Friedrich Engels. Denna gren kom att bli den dominerande och den splittrades i sin tur upp i två delar: den reformistiska, socialdemokraterna, och den revolutionära, kommunisterna. Socialdemokratin kom att ta avstånd från de flesta av Marx och Engels grundtankar och under 1900-talet övergick man i de flesta länder gradvis till att tala om kapitalism med socialistiska inslag (t.ex. progressiv inkomstskatt och omfattande offentlig sektor) istället för att se socialismen som motsatt kapitalismen. Denna typ av samhälle har man i många länder kallat "demokratisk socialism" eller i Sveriges fall "folkhemmet".
Den frihetsliga grenen leddes inom Internationella arbetarassociationen främst av Michail Bakunin. Denna gren var mycket löslig och kom att breddas under 1900-talet till att innefatta allt från anarkosyndikalism till anarkoprimitivism. Jämfört med socialdemokratin och kommunismen var den frihetliga socialismen en marginell företeelse, men har kommit att få visst fotfäste utanför arbetarrörelsen, i rörelser som växte fram samtidigt som välståndet ökade i västvärlden, t.ex. miljörörelsen, djurrättsrörelsen och kvinnorörelsen. Den frihetliga socialismen har gjort sig gällande utanför parlamentarismens domäner, varför den också räknas som utomparlamentarisk
Innehåll |
[redigera] Filosofiska grundtankar
De flesta socialistiska filosofer grundar sin människosyn på uppfattningen att människans väsen är samverkande, och att konkurrens mellan människor endast är en form av samverkan som uppstår under betingelser som begränsar möjligheten till samverkan. Detta grundar man till viss del på uppfattningen att människor under jakt- och samlarstadiet antas ha levt under egendomsgemenskap, vilket socialister vanligtvis kallar för urkommunismen.
Eftersom socialistiska filosofer anser att mänsklighetens ursprungliga samhälle var kommunistiskt finns det bland dem olika uppfattningar om samhällsutvecklingen. Å ena sidan finns s.k. utopiska socialister, som exempelvis Rousseau, som strävar efter att i så stor utsträckning som möjligt återgå till urkommunismen för att undslippa de problem och den ojämlikhet som samhällsutvecklingen skapat. Å andra sidan finns den riktning som efter Marx kom att kallas för vetenskaplig socialism, som anser att utvecklingen från urkommunismen varit ett uppåtstigande för mänskligheten och att klassamhället skapat förutsättningen för ett samhälle utan klasser som baserar sig på överflöd, istället för att som urkommunismen basera sin gemenskap på total brist. Den utopiska socialismen försvann nästan helt unde 1800-talets andra hälft.
De olika socialistiska riktningarna har haft olika filosofiska inriktningar. Den mest utvecklade och tongivande har dock varit marxismens dialektiska materialism (även kallad historiematerialismen då den tillämpas politiskt), som Marx utvecklade utifrån den tyske filosofen Hegels objektivt idealistiska dialektik. Den dialektiska materialismens mest särskiljande drag är att den ersätter Hegels objektiva ande som materiens existensform och ursprung med själva rörelsen som materiens existensform.
Grundsatser för socialismen är för de flesta jämlikhet, rättvisa, solidaritet, kollektivism, klasskamp och inom den reformistiska delen av rörelsen folkstyre. Det finns dock socialister, främst vissa anarkister som motsätter sig idealiserandet av kollektivet. Målet för samtliga socialistiska åskådningar är att utplåna klassamhället.
[redigera] Socialismen som övergångssamhälle
Marxisternas syn på det socialistiska samhällsstadiet är att det utgör en övergångsfas där resterna av klassamhället skulle upplösas och statsmakten med tiden förlora sin funktion och upphöra att existera. I länder där kommunistiska partier varit statsbärande har man kallat staten "socialistisk" trots att dess roll och storlek snarare växt än minskat. I samtliga dessa länder har byråkratiska maktapparater som strukturellt påminner om ett kastsystem eller adel kommit att dominera den politiska makten.
De flesta socialister anser att staten måste avskaffas för att det klasslösa samhället ska kunna uppnås. Enligt marxisterna är staten en produkt av klassmotsättningarna, verktyget för en klass nedtryckande av en annan, och den står därmed definitionsmässigt i motsättning till ett klasslöst samhälle.
Det socialistiska samhället strävar efter avskaffandet av det privata ägandet över produktionsmedlen och samhälleliga resurser. Detta menar många åstadkomms genom planekonomi som avser utjämna sociala och ekonomiska olikheter, och därigenom klassamhället, genom att skapa en så effektiv produktion att det uppstår ett överflöd av alla varor och i synnerhet arbetstid. Genom att upprätta en planekonomi avser man också överföra den dagliga kontrollen över drift och produktion till de arbetande, som sedan samordnar sin produktion i en långsiktig plan. Karl Marx skrev att under socialism arbetar människor efter förmåga och får efter arbetsinsats, för att senare under kommunism, när samhället präglas av överflöd, arbeta efter förmåga och få efter behov. Det finns dock socialister som inte ser planekonomin som ett medel för att slå ner på klassamhället, utan förordar en marknadsekonomi, oftast återfinns dessa bland marknadssocialister och vissa anarkister.
Vissa socialister menar att socialismen redan idag invaderar det kapitalistiska samhället och att gigantiska privata företag inom sig har börjat bygga planekonomier, om än i kraftigt förvrängd och byråkratiserad form. Teorin om att kapitalismens sönderfall tvingar kapitalistklassen att släppa fram vissa element av socialism, kallas den invaderande socialismen, och myntades av Friedrich Engels.
Många gånger har dock stater som betecknat sig själva som socialistiska, haft en blandekonomi (till exempel med kollektivt ägande och marknadsekonomi), eller en uttalad marknadsekonomi.
[redigera] Socialistiska förgreningar
En faktor som förenar många av dess riktningar är kravet på ett annat samhällssystem än kapitalismen. Hur ett sådant samhälle skall uppnås och vad det ska innehålla finns det dock ingen enighet om. Exempelvis vill de flesta socialdemokrater nå detta genom reformer (reformism) och de kan också tänka sig inslag av marknadsekonomi i ett socialistiskt samhälle. Kommunister eftersträvar i allmänhet en revolution som skall leda till det totala avskaffandet av kapitalism. Syndikalister vill skapa ett socialistiskt samhälle utan egentlig statsmakt där istället den största makten ligger hos fackföreningar; statens bortdöende ser kommunister inte som möjligt förrän i ett senare utvecklingsskede.
Anarkister vill omgående avskaffa staten och istället införa arbetarråd, direktdemokrati och självförvaltning, och kallar ibland sin vision "frihetlig socialism" eller "frihetlig kommunism".
I den marxistiska teorin finns olika typer av revolutioner definierade. Den revolution som borgarklassen genomförde i västeuropa då den krossade feodalismen kallas för "demokratisk revolution" och den typ av revolution som är tänkt att genomföras i demokratiska länder kallas för "socialistisk revolution". Man menar att den demokratiska revolutionen handlade om formella rättigheter såsom likhet inför lagen eller allmän rösträtt, nationellt oberoende medan den socialistiska revolutionen handlar om saker som arbetarnas rätt att leda och fördela arbetet, avskaffandet av privat egendom och andra saker som överför samhällsmakten i arbetarklassens händer.
I de länder där demokratiska revolutioner ej genomförts, framför allt tredje världen, anser många socialister att det som står först på dagordningen är en demokratisk revolution, och att den socialistiska revolutionen inte kan bli aktuell förrän den demokratiska revolutionen förverkligats. De socialister som förespråkar att den socialistiska revolutionen kan genomföras direkt kallas maoister, eller guevaraister.
Trotskisterna anser att det idag är omöjligt att skapa fullbordade demokratiska revolutioner eftersom detta kräver att landet uppnår ett nationellt oberoende, vilket trotskisterna menar är omöjligt med den sammanflätade världsmarknad och starka imperialistiska nationer som finns. Därför vill de genomföra socialistiska revolutioner även i länder som ännu inte haft några demokratiska revolutioner. Detta genomförande av två steg i ett kallar man för den permanenta revolutionen.
I grova drag kan dagens praktiska socialism indelas i;
- frihetlig, till exempel anarkism, syndikalism, autonomism, rådskommunism
- auktoritär eller totalitär, till exempel marxism-leninism eller stalinism.
- revolutionär, till exempel marxism
- demokratisk reformistisk, till exempel socialdemokrati
- demokratiskt revolutionär, till exempel guevaraism, maoism
- de som följer den permanenta revolutionens teori, trotskism
[redigera] Kollektivism
Marxistiska element i socialismen betonar kollektivet som organisatorisk bas, att samhället måste analyseras utifrån grupptillhörighet, och där motsättningarna mellan klasser är den absolut viktigaste politiska dimensionen. Andra, bland annat anarkister, utgår från individen som bas och ser kritik mot stat, byråkrati och maktens existens av samma vikt som klassmotsättningarna. Idén om kollektivet står i motsats till liberalismens betoning av individen även om socialismen även säger sig förespråka individens frigörelse. Förhållningssättet till detta kollektiv ska vara solidariskt. Integration av ekonomiskt svaga har alltid varit en central punkt i socialistiska program, på senare år har det även gällt medicinskt handikappade och missanpassade indivder. Strävan efter en balans mellan offentlig styrning, kollektivism, tolerans och arbetarstyre, är ett återkommande ämne för debatt bland reformistiska socialister/anarkister och i kritiken mot kommunismen.
Ordet kollektivism används sällan av socialister själva och ordet anses ha en negativ klang. Vad begreppet innebär är heller inte ordentligt klarlagt. Idag hörs benämningen främst bland socialisters meningsmotståndare, men har även förekommit inifrån.
Det finns socialister, som motsatt sig kollektivism och planekonomi, främst anarkister som Pierre Joseph Proudhon.
[redigera] Klasskamp
Klasskamp är enligt den socialism som utgår från Marx den kamp som ständigt pågår mellan den härskande och den utsugna klassen, vilket under kapitalismen motsvaras av kampen mellan arbete och kapital. Arbetet utgörs av de egendomslösa, produktiva arbetarna, och kapitalet utgörs av dem som äger produktionsmedel. Socialister anser sig arbeta för att stärka arbetarklassens intressen och ser liberalismen, konservatismen mm som en ideologi som arbetar för att stärka borgarklassens intressen.
Marxism-leninismen och vissa andra socialistiska riktningar anser att arbetarklassens seger är oundviklig, den är alltså deterministisk, eller egentligen monodeterministisk. Den ursprungliga kommunistiska uppfattningen var dock paradeterministisk och föreställde sig även möjligheten att arbetarklassen lider nederlag, vilket Rosa Luxemburg formulerade som att valet stod mellan "socialism eller barbari". Idag anser många socialister att Nazityskland och Sovjetunionens urartning utgjorde det barbariska alternativet till socialismen. Enligt Leo Trotskij och trotskisterna så är nu även barbariet ett omöjligt alternativ och olika försök till att ställa upp en ny paradeterministisk formel har gjorts, exempelvis menar många trotskistiska riktningar att valet idag står mellan "socialism eller förintelse".
[redigera] Kritik
[redigera] Långsiktig planering
Även anarkister förespråkar vanligen någon slags koordination mellan olika grupper av arbetare. Både i ett litet samhälle och för världen som helhet. Dessutom går det inte att rösta om allting pga tidsbrist. Det tar tid att införskaffa information, diskutera och rösta. Så slutna mandat måste ges till när som helst avsättbara delegater, åtminstone tillfälligt. Socialister hävdar däremot att socialismen inte motsäger sig val av representanter som kan ta beslut i frågor.
Men central planering eller anarkistisk koordinering kräver mycket bra kunskap om framtiden för att fatta bra beslut. Men det är ofta omöjligt att göra långsiktiga förutsägelser om system som kommande väder eller ekonomi enligt kaosteori. I kapitalismen löses detta genom att samtidigt prova många olika lösningar och låta konkurrens hitta en bra sådan. Men central planering eller anarkistisk koordinering kommer ofta välja en eller några få lösningar. Och dessa, säger kritikerna, kommer ofta att vara dåliga pga de dåliga förutsägelserna. Socialisterna själva däremot, hävdar att socialismen inte innebär någon extrem planekonomi där man försöker förutsäga allting och man motsäger sig inte alltid flera försök på lösningar till samma problem.
[redigera] Historiska exempel
De som är kritiska till socialismen hävdar att alla historiska försök att skapa ett helt socialistiskt samhälle har varit kortlivade eller extrema misslyckanden. Som de realsocialistiskt styrda stater som använt förföljelser och utrensningar när de ansett sin säkerhet hotad av inre och yttre fiender. Det kan hävdas att det aldrig har funnits ett riktigt socialistiskt samhälle och en vanlig uppfattning bland moderna socialister är att Sovjetunionen och Kina aldrig varit socialistiska.
Engels skrev däremot "Beskrivning av de under senare tid bildade och fortfarande bestående kommunistiska kolonierna", där han skriver om kolonier i Amerika och England som på hans tid var kommunistiska/socialistiska, kan ses på http://marxistisktforum.cjb.net/bokarkiv/0027.htm
[redigera] Ekonomi
Ludwig von Mises publicerade 1920 artikeln Economic Calculation In The Socialist Commonwealth där han argumenterade att utan marknadens prismekanism så är rationell allokering av kapital omöjlig. Friedrich von Hayek argumenterade i The Use of Knowledge in Society (1945) likt Mises att prissystemet var nödvändigt för att synkronisera lokal och personlig information och på så sätt möjliggöra effektivt samarbete i samhället. Utan ett prissystem så kommer planerare inte ha den information de behöver för att ta rationella ekonomiska beslut. Hayek hade redan tidigare i The Road to Serfdom (1944) kritiserat statssocialism och framhållit att den kräver en centraliserad planering samt att den med stor sannolikhet leder till en totalitär stat.
[redigera] Socialistiska organisationer eller partier i Sverige
- Kommunistiska Partiet
- Revolutionära Fronten
- Rättvisepartiet Socialisterna
- SAC - Syndikalisterna
- Sveriges Kommunistiska Parti
- Sveriges socialdemokratiska arbetareparti SAP
- Socialistiska Partiet
- Syndikalistiska Ungdomsförbundet SUF
- Vänsterpartiet
[redigera] Socialistiska tidningar
- Arbetaren - SAC:s veckotidning Länk
- Direkt Aktion - SUF:s officiella organ Länk
- Dissident - Ges ut av Batkogruppen Länk
- Flamman - Närstående Vänsterpartiet Länk
- Fronesis - Postmodernt socialistiskt Länk
- Internationalen - Socialistiska Partiets veckotidning Länk
- Offensiv - Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Länk
- Proletären - Kommunistiska Partiets veckotidning Länk
- Riff-Raff - Fristående tidskrift för kommunism- och klasskampsteori Länk
- Röd Press - Ges ut av Ung Vänster Länk
- Socialisten - Ges ut av marxister inom socialdemokratin Länk
- Yelah - Frihetligt Socialistisk Länk
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
- The Socialist – Vänsterinriktat internetforum på engelska
- Kommunity.nu - Ung vänsters community för Sveriges vänster
