Leif Belfrage
Wikipedia
Leif Axel Lorentz Belfrage, född 1 februari 1910 i Stockholm. Jurist, kabinettsekreterare och diplomat. Son till börsdirektör Kurt Belfrage och Gurli Löfgren. Bror till diplomaten Kurt-Allan Belfrage (f. 1907). Gift 1937 med fil.mag. Greta Jering, dotter till bankkamrer John Johansson och Annie Wester.
Efter en jur.kand 1933, blev Leif Belfrage extra ordinarie notarie vid Stockholms rådhusrätt och sedan amanuens vid Handelsdepartementet. I clearingsnämnden var han sekreterare (1937) och direktör (1940), och därjämte medlem av valutadirektionen. 1943-45 hade han posten som verkställande direktör vid handelskommissionen, och blev därefter utsedd till byråchef vid Utrikesdepartementet. Den senare posten innehade han endast ett år då han utnämndes till handelsråd vid den svenska beskickningen i Washington DC. 1948 återvände han till Sverige som utrikesråd och chef för handelsavdelningen vid UD. Han stannade vid UD som biträdande kabinettsekreterare åt Arne S Lundberg (1953-56), och sedan Lundbergs efterträdare som kabinettsekreterare (1956-67). Han var därtill flera gånger Sveriges ombud vid olika handelsförhandlingar.
Belfrage var personlig vän md flera samtida personligheter. Vid Dag Hammarskjölds bortgång, fann man ett manuskript som senare utgavs som bok med titeln Vägmärken. Manuskriptet innehöll ett brev adresserat till Belfrage. I egenskap av kabinettsekreterare var han ordförande vid de årliga sändebudsmötena med utrikesminister Östen Undén. Under dessa sändebudsmöten skapades genom diskussioner och framlagd fakta Sveriges utrikespolitiska hållning.
| Företrädare: Arne S Lundberg |
Kabinettssekreterare 1956–1967 |
Efterträdare: Ole Jödahl |
