Majapahitriket
Wikipedia
Majapahitriket på östra Java, södra Malackahalvön, Borneo, Sumatra och Bali från ungefär 1293 till ungefär 1500. Dess störste härskare var Hayam Wuruk, som regerade 1350 till 1389. Hans regenttid markerade rikets storhetstid.
Majapahiterna var det sista av de stora hinduiska rikena i Sydostasien. Detta rike föregicks av Shrivijayariket, med sin bas i Palembang på Sumatra. Grundare av Majapahitriket var Kertarajasa, svärson till härskaren i Singhasaririket på Java. Sedan Singhasari helt drivit ut Shrivijaya från Java 1290 kom Singhasaris ökande makt till Khubilai khans kännedom och han sände därför sändebud för att kräva tribut. Kertanagara, härskare över Singhasaris, vägrade betala, vilket föranledde Khubilai khan att sända en straffexpedition till Java 1293.
Vid denna tid hade emellertid en upprorsman från Kediri, Jayakatwang, redan mördat Kertanagara. Majapahitrikets grundare allierade sig med mongolerna mot Jayakatwang, men svek sina allierade efter det att Singhasaririket krossats och tvingade bort mongolerna från de sydöstasiatiska öarna.
Gajah Mada, en framstående premiärminister hos Majapahiterna, och regent från 1331 till 1364, förde expansionskrig och utökade rikets makt till omgivande öar. Ett par år efter hans död lyckades Majapahiternas flotta erövra Palembang och krossa Shrivijayariket. Under Majapahitrikets tid började islam öka sin makt, och vinna proselyter i området. Sedan den majapahitiska makten börjat gå tillbaka under 1300-talet kunde det muslimska sultanatet i Malacka istället expandera. De styrande klasserna kunde vid rikets sammanfall dra sig tillbaka till Bali, där den hinduiska statskulturen kunnat överleva ända in i våra dagar.
