Morrhår och ärtor

Wikipedia

Morrhår och ärtor
[[Image:{{{bild}}}\|200px\|]]
Originaltitel	Morrhår och ärtor
Genre	Komedi
Produktionsland	Sverige
Premiär	1986
Regissör	Gösta Ekman
Fotograf	{{{fotograf}}}
Producent	Christer Abrahamsen
Manus	Rolf Börjlind, Gösta Ekman
Skådespelare	Gösta Ekman, Lena Nyman, Margaretha Krook
Originalmusik	Stefan Nilsson
Produktionsbolag	{{{produktionsbolag}}}
Produktionsbolag	Svensk Filmindustri
Distribution	{{{distributör}}}
Speltid	101 minuter
Språk	Svenska
IMDb

Morrhår och ärtor är en svensk film från 1986.

[redigera] Handling

Spoilervarning: Detaljer ur handlingen avslöjas nedan!

Håna är en 40-åring i Stockholm som hankar sig fram på småjobb. Han har en mycket dominant mor som är änka efter en konsult, men efter ett feltryck på ett visitkort titulerar hon sig konsulinna. När han försöker lura iväg mamma till Åre och av misstag sätter henne på ett tåg till Göteborg träffar han Boel, en ensamstående mamma med två barn. Tillbaka i Stockholm börjar de umgås, men Hånas mamma godkänner dock inte Boel vilket får honom att börja ta itu med hennes härskarkomplex.

[redigera] Kritik

Men framför allt är det Gösta Ekman, själv, suverän i sina dubbla roller, rolig som ingen och rörande som få. Han har skrivit filmen tillsammans med Rolf Börjlind, han har regisserat den alldeles själv och solen lyser över alltihop. Lasse Bergström i Expressen 8 februari 1986

Filmen består mest av enkla lustigheter som verkar tillkomna för sin egen skull och inte för att berika vår uppfattning av Claes-Henrik Ahlhagen. Ibland gylfhumor, gamla Buttericks- och Lindemanskämt och en kupésketch med doft av Pensionat Paradiset. Hans-Erik Hjertén i Dagens Nyheter 8 februari 1986

[redigera] Citat

- Ska livet vara så här? ("Håna") - Blir väl vad man gör det till. (Boel) - Ja, fråga inte mig. Det är mitt första liv alltså, jag har ingen erfarenhet. Nästa liv ska jag bli möbel. ("Håna")
- Har du tvättat håret? (Hånas mamma) - Jag är faktiskt över 40 år. (Håna) - Slutar man tvätta håret då? Du vet ju vad den där fåtöljen är värd Claes-Henrik. (Hånas mamma)
- Jag gillar knaperstekt. (Håna) - Det är lövbiff. (Boel)