MOSFET
Wikipedia
MOSFET (metal oxide semiconductor field effect transistor) är en fälteffekttransistor.
- MOS-transistor är en benämning på en transistor med isolerat styre.
- FET-transistor är en benämning på en transistor där strömmen mellan emitter och kollektor styrs kapacitivt från styrelektroden (gate) genom fälteffekten.
En MOSFET består av en kanal med halvledarmaterial av n- eller p-typ och kallas med detta som grund för nMOSFET eller pMOSFET. Traditionellt används kisel som halvledarmaterial, men vissa tillverkare, särskilt IBM, har börjat använda en legering av kisel och germanium (SiGe) i MOSFET-kanalerna. Det finns förvisso halvledare med bättre elektriska egenskaper än dessa, som till exempel galliumarsenid (GaAs), men de bildar ingen oxid som kan användas som isolator mot gate-kontakten.
MOSFET är idag den vanligaste och mest spridda transistortypen. Den används i stort sett i all digital elektronik. Den stora utbredningen beror på att digitala kretsar baserade på MOSFET endast använder energi i själva övergångsögonblicket, vilket betyder att energiförbrukningen är proportionell mot frekvensen.
MOSFET används också i ljudslutsteg med höga effekter. Faktorer som spelar in när MOSFET väljs:
- Termisk karakteristik, är självreglerande.
- Frekvensåtergivning, 30 till 100 gånger snabbare än vanliga transistorer.
- Okänslighet för överspänning och överström.
- Hög dämpfaktor medför att utgången tål kortslutning.
- Enkel kretslösning i jämförelse med vanliga transistorer.
- Klippningförmåga liknande radiorör dvs. en mjuk klippning.
- Hög dämpfaktor - klarar av att driva olika former av laster speciellt i det låga frekvensregistret.