Otello ossia Il moro di Venezia
Wikipedia
Otello ossia Il moro di Venezia / Otello eller Moren från Venedig Dramma per musica i tre akter med text Francesco Berio di Salsa efter William Shakespeares Othello (1604 - 05) och musik av Rossini. Uruppfördes den 4 december 1816 på Teatro del Fondo i Neapel. Tid och plats: Venedig i slutet av 1400-talet.
Innehåll |
[redigera] Personer
- Otello/Othello, en mor i Venedigs tjänst Tenor/Sopran
- Desdemona, Otellos älskade Sopran
- Elmiro (Brabantio hos Shakespeare), hennes far och senator av Venedig Bas
- Rodrigo, dogens son och Desdemonas avvisade uppvaktare Tenor
- Iago/Jago, Otellos hemlige fiende Tenor
- Emilia, Desdemonas förtrogna Sopran
- Lucio, Otellos förtrogne Tenor
- Dogen Tenor
- En gondoljär Tenor
Officerare, soldater, folk Kör.
[redigera] Akt I
Venedig, i slutet av 1400-talet. Venedigs folk hälsar Otello, som ledare av den venetianska flottan har dom besegrat turkarna. Tillsammans med Iago, Rodrigo och Lucio närmar sig Otello Dogen, Elmiro och senatorerna: Venedig har återerövrat Cypern. Som den enda belöningen för segern, Otello som är en mor från Afrika, säger han till dogen att han vill bli venetianare. Dogen accepterar förslaget och Otello jublar, övertygad om att nu finns det inget hinder för att gifta sig med Elmiros dotter, Desdemona. Även Dogens son, Rodrigo, är kär i Desdemona. Rodrigo lämnas ensam tillsammans med Elmiro och Iago, han frågar senatorn om några nyheter om hans dotter. Elmiro som skall springa efter Otello, svarar att hon har hamnat i ett mystiskt tillstånd av nedstämdhet. Rodrigo befarar att Otellos framgång vinner Elmiros beundran. Men Iago avslöjar att han har ett brev som kan förstöra allting för Moren. I ett rum i palatset försöker Emilia, Desdemonas förtrogna, tröstar Desdemona. Hon är upprörd, ett kärleksbrev som har skrivit till Otello, har kommit i sin faders händer. Elmiro tror däremot att brevet är menat för Rodrigo. För att räkna med Otellos makt, har Elmiro beslutat att ge sin dotter till Rodrigo, Elmiro berättar för den unge mannen att han skall informera Dogen och Iago, så dom kan förbereda festligheterna. Han kallar in sin dotter och säger till henne att göra sig i ordning för ceremonin. Hon när hoppet att efter Otellos seger att hennes fader har bestämt sig för att dom två skall gifta sig. Sedan i en magnifik sal i palatset, frågar Elmiro Desdemona att gifta sig med Rodrigo istället. Hon tvekar och sviker. Plötsligt framträder Otello och avbryter ceremonin och säger att Desdemona redan är hans hustru, Desdemona bekräftar hans påstående till allas förfäran.
[redigera] Akt II
I Elmiros hus. Rodrigo försöker tala med Desdemona men hon talar om att hon redan är gift med Otello. Rodrigo planerar sin hämnd. Desdemona berättar för Emilia om vad som har hänt och dom försöker lista ut vad Rodrigo planerar för hämnd och hindra planen. Otello i sin trädgård i sitt hus, han ångrar sitt beteende och ilska över Desdemona och undrar hur han ska närma sig henne. Iago anländer, som gör märkliga anspelningar och ger Otello Desdemonas brev, Iago får honom att tro att den är för Rodrigo. Rasande, svär Otello att han skall hämnas på Desdemona och Rodrigo medan Iago jublar. Rodrigo kommer in och utmanar Otello på en duell. Han accepterar gladeligen men Desdemona försöker stoppa dem. Hon manar dem bägge till lugn, men Otello vänder henne ryggen och Rodrigo tänker endast på hämnd, tillslut lämnar Otello och Rodrigo platsen men lämnar Desdemona ensam kvar, som svimmar. Emilia kommer till hennes räddning och när hon återfår medvetandet är hon mycket upprörd över för vad som kan hända Otello och räds för hans liv. En kör av jungfrur och förtrogna försäkrar henne att Otello lever och är i säkerhet. Desdemonas lättnad är inte långlivad, Elmiro anländer och bittert närmar han sig henne. Fåfängt ber hon sin fader om förlåtelse.
[redigera] Akt III
Desdemona gråter desperata tårar i sin sängkammare medans Emilia försöker trösta henne. Plötsligt hör dom en gondoljär som sjunger en sorgsen sång: Ej större smärta finnes än att tänka åter på förfluten sällhet i olyckstid. Desdemona känner sig olustig och påminns om hennes vän Isaura som dog för kärleken. Efter att ha sänt iväg Emilia ber Desdemona en bön, hon ber himmelen att ge tillbaka hennes älskade eller låta henne dö och kastar sig sedan i sängen och drar för draperiet. Otello kommer tyst in i rummet genom en hemlig dörr, hållandes i en lampa och en dolk. Att se sin hustru sov gör att han vacklar, tärd mellan kärleken till henne och törsten på hämnd. Desdemona kallar på sin älskare och, mitt i åskvädret, vaknar hon upp och ser Otello. Han anklagar henne men hon förklarar sig oskyldig, han tror henne inte och säger till henne att Iago har dödat Rodrigo. Desdemona påminner sig själv om att ha kallat Iago förrädare. Stormstyrkan har nu ökat sin kraft. Otello kastar sig över Desdemona och sticker dolken i henne och hon dör. Det knackar på dörren, det är Lucio som berättar för Otello att Rodrigo har dödat Iago, innan han dog avslöjade han sitt bedrägeri. Otello är nu desperat, Dogen kommer in och lovar honom sin förlåtelse, Elmiro talar om för Otello att han har tillåtelse att gifta sig med Desdemona. Rodrigo erbjuder Otello sin vänskap. Förstummad drar Otello undan draperiet till Desdemonas säng och visar upp hennes döda kropp och Otello begår självmord med samma dolk
[redigera] Operan
Man klagade mycket på Rossini och hans textförfattare att dom hade skurit ner för mycket i Shakespears text och Lord Byron sa att dom hade korsfäst Otello till opera. Men samtiden lade också märket till tredje aktens dramatiska intensitet som är fullt jämförbar med Shakespears drama. Denna akt tredje akt är verkligen gudomlig, och det ovanliga är att dess skönhet inte alls klingar som Rossini. Förstklassiga deklamationer, oavbrutet passionerade recitativ, hemlighetsfulla ackompanjemang som är fyllda med lokalfärg och i synnerhet är stilen i de gamla romanserna driven till den högsta fulländning skrev Giacomo Meyerbeer i ett brev till sin bror Michael Beer den 17 september 1818.
Anledningen till att dom andra två akterna inte når upp till tredje aktens täthet beror på omständigheterna i Neapel som rådde vid tillfället, Neapel hade ett överflöd av tenorer (Otello, Iago och Rodrigo är skrivna för tenorröster), och några scener är nästan en tävling för de höst krävande tenorpartierna. Det är först när Desdemona, den verkliga huvudrollsinnehaverskan, dyker upp i tredje akten som dramatiken koncentreras. Ett snilledrag av Rossini är att låta en gondoljär sjunga Francesca da Riminis berömda ord ur Dantes Inferno, Nessun maggior dolore che ricordarsi del tempo felice nella miseria (Ej större smärta finnes än att tänka åter på förfluten sällhet i olyckstid). Denna visan väcker Desdemonas föraningar om döden: hennes aria Assisa a´pied´un salice (videvisan) som är skriven i g-moll, sjungs tre gånger med variationer och avbryts sedan plötsligt. När Otello dyker upp stegras spänningen ytterligare och han dödar henne och han begår självmord. Det olyckliga slutet accepterades inte av publiken och Rossini strök gondoljärens visa och la till kärleksduetten från hans opera Armida och lät Otello och Desdemona försonas, allt för att passa Roms publik vid Rompremiären 1820.
