Oxgroda
Wikipedia
| ?Oxgroda | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Klass: | Groddjur Amphibia |
| Ordning: | Stjärtlösa groddjur Anura |
| Familj: | Äkta grodor Ranidae |
| Släkte: | Grodor Rana |
| Art: | Oxgroda R. catesbeiana |
|
|
|
| §Rana catesbeiana Auktor: Shaw, 1802 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Oxgroda (Rana catesbeiana), en amerikansk, vattenlevande art.
Innehåll |
[redigera] Utseende
En mycket stor groda i släktet Rana, kroppslängden är upp till 20 cm. Den har vanligen en grön till brun ryggsida med mörkare bruna till mer eller mindre svarta fläckar. Buksidan är gulaktig till rent vit. Huvud och mun är breda.
Trumhinnan är mycket stor; hos honan är den lika stor som ögat, hos hanen har den dubbla ögats diameter.
[redigera] Vanor
Oxgrodan lever framför allt i vatten, även om den övervintrar på land. Den är mycket glupsk och äter allt som den kan få i sig. Framför allt tar den andra svanslösa groddjur, men också snokar, andungar och andra fågelungar. En oxgroda kan lätt utrota hela beståndet av andra groddjur i den vattensamling den lever.
Den har fått sitt svenska namn av sitt brölande läte, som kan höras på minst 2 kilometers håll.
[redigera] Utbredning
Oxgrodan är ursprungligen en amerkansk art, som infördes till Italien på 1940-talet, främst på grund av de ätliga låren (alla Rana-arter är ätliga). Har även uppträtt sporadiskt i Danmark, illegalt spridd via plantskolor som saluför inomhus-odlade yngel (de vuxna grodorna kan inte fortplanta sig i det fria, eftersom de unga ynglen inte klarar vintern så långt norrut).
EU tillåter i princip att grodlår säljs från alla Rana-arter, men har gjort ett undantag för oxgrodan. Det är numera inte tillåtet att införa den till EU på grund av den stora skada den vållar lokala grodpopulationer. På grund av sin storlek och glupskhet betraktas den som en fara för den lokala faunan.
[redigera] Litteratur
- Kåre Fog, Adam Schmedes, Dorthe Rosenørn de Lasson 2001. Nordens padder og krybdyr ISBN 87-12-02982-3
