Groddjur
Wikipedia
| ?Groddjur | |
|---|---|
 Liten vattenödla (Triturus vulgaris)
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Groddjur Amphibia |
|
|
|
| §Amphibia Auktor: Gray, 1825 |
|
|
|
|
 Vanlig groda (Rana vulgaris)
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Groddjur (Amphibia) är en klass ryggradsdjur, som antas ha utvecklats ur kvastfeningar och indelas i tre ordningar: stjärtlösa groddjur (Anura), alltså grodor och paddor, stjärtgroddjur (Urodela) i vilka ingår salamandrar och vattenödlor, samt maskgroddjuren (Gymnophiona).
Groddjur förekommer på samtliga kontinenter, utom Antarktis och i helt olika miljöer, från öken till tropisk regnskog. Eftersom huden måste hållas fuktig, och larverna vanligen utvecklas i vatten förekommer de flesta arter i närheten av vatten, eller i fuktiga miljöer. I tempererade regioner blir de inaktiva under årets kallare perioder, och i torra områden kan de gå i dvala under torrperioden.
Groddjuren har en ganska liten hjärna, som är mycket lik fiskarnas. Större behövs inte på grund av dess rörelsemönster som är ganska enkelt och stereotypt. Skelettet är anpassat för ett hoppande rörelsesätt på land, och därför är bakbenen kraftigt förlängda. Grodans inre organ skyddas inte av revben, utan av muskler. Ryggraden består som mest av nio kotor och ett svansben som har bildats genom sammansmältning av svanskotor.
Groddjur har lungor, men kan också utbyta syre och koldioxid genom hudandning varför huden hålls fuktig och skyddas mot uttorkning genom ett hudslem. Flera arter har ur detta utvecklat ett hudgift, s.k. bufotoxin.
Groddjur är skildkönade (honor och hannar olika individer) och de flesta arter har yttre befruktning som är beroende av vatten. Vissa arter har emellertid inre befruktning. Könsorganet är upphängt i bukhålans tak. Hos paddhanar finns ett unikt organ som kan utvecklas till äggstockar om testiklarna tas bort. De stjärtlösa grodorna, alltså de allra flesta arterna, har yttre befruktning där hanen klamrar sig fast på honan och spermierna avges i samband med ägglossningen. Äggen läggs i långa strängar, eller klumpar. Ur äggen kläcks larver som går från att vara helt anpassade till ett liv i vatten till att leva på land via ett antal utvecklingssteg. Förvandlingen från yngel till vuxen kallas metamorfos. Groddjur saknar den vätskefyllda säck, amnion, som omger embryot. Groddjuren genomgår ett larvstadium där de andas med gälar.
Groddjuren anses ha gett upphov till kräldjuren och ha utvecklats från lobfeniga fiskar. Under karbonperioden var groddjuren de största landlevande djuren. Ännu större arter skulle komma att utvecklas senare, under perm och framåt, men då hade kräldjuren övertagit deras ställning. De allra största groddjuren tillhörde överordningen pansargroddjur (labyrinthodontia), exempelvis eryops (2 m, perm), paracyclotosaurus (3 m, trias) och koolasuchus (5 m, krita). Diplocaulus (1 m, perm), som hade ett bumerangformat huvud, är ett annat berömt groddjur från den här tiden.
[redigera] Groddjur och människan
Groddjur är ovanlig mat för människor, men bland annat grodlår anses av många vara en delikatess. Många groddjursarter är hotade, eftersom de finns i regnskogar och våtmarker, som exploateras av människan. Groddjur är vanliga som sällskapsdjur - i Sverige händer det att nyfikna barn samlar grodrom och låter den utvecklas till yngel.
Den Japanska jättesalamandern, Andrias japonicus, är världens största groddjur och kan bli bortåt 1,5 m lång och väga runt 20 kg. Den kan bli upp mot 60 år gammal och köttet anses som en delikatess. Jakt och miljögifter har därför lett till att den nu tyvärr räknas in bland (utrotnings)hotade arter.
