Plazas de soberanía
Wikipedia
Plaza de Soberania är sex landområden tillhörande Spanien belägna på Marockos norra kust. De utgör de enda kvarvarande europeiska territorier på Afrikas fastland och har sedan länge beanspråkats av Marocko. Plazas de soberanía (spanska: "suveräna platser") är termen som använts historiskt för att beteckna de spanska besittningarna i Nordafrika (till skillnad från det som tidigare var del av det spanska protektoratet i norra Marocko). När Spanien övergav det nordmarockanska protektoratet och erkände Marockos självständighet 1956, överlämnades inte Plazas de soberanía eftersom de varit spanska sedan 1400- och 1500-talen och hade aldrig varit en del av protektoratet. Alla dessa platser anses dock vara delar av Stormarocko av nationaliska strömningar i Marocko.
De "större platserna" Ceuta och Melilla är idag autonoma städer, de "mindre platserna" är småöar utmed Marockos kust och har ingen civil befolkning. Alla "platserna" är som delar av Spanien med i den Europeiska Unionen, och har euron som valuta. 2005 var den sammanlagda befolkningen 145,336.
[redigera] Plazas mayores
utgörs av två stadsområden med autonom förvaltning (ciudade autonomas)
[redigera] Plazas menores
utgörs av fyra obebodda områden och förvaltas direkt från Spanien
- Isla Perejil - Persiljeön, yta: 1,35 km2 som är ett litet obebott skär norr om Ceuta. Det blev 2002 orten för en konfrontation med Marocko. Isla Perejil har på senare tid definierats som ytterligare en plaza de soberanía; i verkligheten är det mera att betrakta som ett ingenmansland.
- Penon de Alhucemas - Alhucemasklippan med småöarna Isla de Mar och Isla de Tierra, yta: 0,15 km2
- Penon de Velez de la Gomera - La Gomera klippan, yta: 0,19 km2
- Islas Chafarinas - Chafarina öarna med småöarna Isla Congreso, Isla Isabel II och Isla del Rey, yta: 0,5 km2
