Presidentialism
Wikipedia
Presidentialism, kongressialt system, är ett statsskick, en regeringsform, i republiker, i vilken den verkställande makten är åtskild från den lagstiftande makten, och statschefen är valbar. Statsskicket skapades i USA. Presidentialism är ett annat demokratiskt statsskick än parlamentarism.
Presidentialism kan antingen vara total, full presidentialism, där presidenten har stor makt, eller i form av semi-presidentialism, där staten både har en president och en premiärminister, som i Frankrike. Ofta utgörs den lagstiftande församlingen av en bikameral kongress, i stället för av ett parlament. Formellt har presidenten den verkställande makten, men delegerar den i mycket till sin administration. Presidenten har dock ett större ansvar för beslut och verkställande än vad fallet är med premiärministern i parlamentarism.
Presidentialism kännetecknas av
- att en president både är statschef och regeringschef, och att denna post tillsätts genom indirekta eller direkta val
- statschefen saknar genom maktdelningsprincipen någon formell roll i lagstiftningen, ofta kan han inte heller lägga fram propositioner, men har ofta veto i beslutsfattandet som dock en supermajoritet kan upphäva
- presidenten och kongressen har en begränsad mandatperiod, valen är återkommande med fasta tider, och posterna kan sällan avsättas under denna period.
- domstolsväsendet har en betydelsefull roll såsom den dömande makten. I vissa stater finns riksrätt där presidenten och kongressledamöter kan ställas till svars.
- den verkställande makten beror på en person. Medlemmar av kabinettet är hans rådgivare som han fritt kan välja utan hänsyn till partipolitiska aspekter, och han kan avsätta dem efter eget önskemål. I flera stater krävs den lagstiftande församlingens godkännande av en presidentnominering, och även andra centrala poster. Presidenten har å andra sidan rätt att ge order till samtliga i det verkställande organet.
- presidenten har rätt att ge nåd i egenskap av statschef.
I presidentstyren har presidenten rollen som statens enande ledare, och har stor personlig makt vid jämföresle med premiärministern i parlamentarism. Formellt är Högsta domstolen överordnad såväl presidenten som det lagstiftande organet, och kan framdriva handlingar av presidenten genom att hänvisa till tolkningar av konstitutionen.
[redigera] Källor
- Torbjörn Vallinder, ”Det demokratiska regeringsproblemet”, Modern demokrati, Lund 1980
- motsvarande engelska artikel
