Röntgenstrålning

Wikipedia

**STRÅLNING**
joniserande strålning elektromagnetisk strålning partikelstrålning Frekvensområde (EMS) Radiovågor Mikrovågor Infrarött ljus Synligt ljus Ultraviolett ljus Röntgenstrålning Gammastrålning svartkroppsstrålning radioaktivitet Typer av strålning efter sammansättning alfastrålning betastrålning gammastrålning

Röntgens bild av Alfred von Kollikers hand från 23 januari 1896

Röntgenstrålning är en typ av joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd (ca 0,001-50 nm). Den förmår tränga igenom en människokropp men inte skelettet eller tyngre ämnen som bly vilket gör den lämplig att använda inom till exempel sjukvården för att ta bilder av kroppens innandöme.

Den upptäcktes av Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det första Nobelpriset i fysik 1901 för upptäckten.

Röntgenstrålning är skadligt för kroppen och ökar risken för cancer. I början av 1900-talet var det inte ovanligt att män lät bestråla ansiktet inför en atlantfärd - då slapp de nämligen raka sig. Senare upptäckte man att det var på grund av strålsjuka.

Röntgenstrålning kan alstras genom att fria elektroner i vakuum accelereras mot ett metallstycke. När elektronerna snabbt bromsas omvandlas skillnaden i rörelseenergi till elektromagnetisk strålning.

Röntgenstrålning kan även genereras vid kosmiska processer, exempelvis i solen.

Det går även att räkna på strålningen.

$\frac{hc}{\lambda_{min}} = Uq$

Där h är Plancks konstant, c är ljusets hastigthet, λ_min är röntgenstrålningenens kortaste våglängd, U är spänningen och q är elektronenens laddning.