Rimini

Wikipedia

Denna artikel handlar om staden Rimini. Se också Rimini (provins).

Tiberiusbron

Fontana della Pigna, vid Piazza Tre Martiri

Huvudingången till Tempio malatestiano

Rimini (latin: Ariminum) är en italiensk stad och huvudort i provinsen Rimini, regionen Emilia-Romagna. Staden grundades 269 f.Kr. Det är ett biskopssäte.

Staden, som ligger i nordöstra Italien vid Adriatiska havet, mellan floderna Marecchia och Ausa, är en populär badort med en ca 20 km lång sandstrand. Rimini hade 136 000 invånare 2006.

Staden är omgiven med murar och har flera intressanta romerska fornlämningar: Porta romana, en 14 meter hög triumfbåge, som stadsinvånarna reste år 27 f.Kr. av tacksamhet för restaureringen av Via flaminia, bron över Marecchia (Tiberiusbron), 72 meter lång, 4,5 meter bred, med 5 bågar av vita, kolossala marmorblock, obestridligen det bäst bibehållna minnet av detta slag från hela forntiden, samt några obetydliga rester av en amfiteater. De förnämsta medeltidsbyggnaderna är katedralen Tempio Malatestiano, byggd i italiensk gotik, 1446-55, men ofullbordad, Castel Sismondo, Palazzo del comune, framför vilket står en staty av påven Paulus V. Biblioteket Gambalunga upprättades 1677. I staden finns ett betydelsefullt arkeologiskt museum.

I forntiden belägen tätt vid havet, ligger staden nu till följd av landhöjning l km därifrån. Hamnen ligger vid Marecchias mynning, och varor förs därifrån på en kanal till staden. Havsbadet vid kusten, Porta Marina, är välbesökt och bidrar till stadens näring, vilken för övrigt väsentligen är beroende av jordbruk, industri och fiske.

Rimini var ursprungligen en umbrisk stad och blev 269 f.Kr. en romersk koloni. Dess hamn var en av de bästa vid Adriatiska havet, och staden erhöll stor betydelse under romarna. Därifrån utgick Via flaminia till Rom och två vägar med namnet Via Aemilia, den ena över Pisa och Luna till Ligurien, den andra till Aquileja. Efter romerska rikets fall tillhörde Rimini efter vartannat bysantiner, goter, langobarder och franker; de sistnämnda lämnade det under kung Pippin den lille till påven ("Pippinska donationen"). Under det bysantinska styret ingick Rimini i Pentapolis och tillhörde det så kallade Exarkatet. År 359 hölls konciliet i Rimini, genom vilket arianismen förbjöds.

1157 gav kejsar Fredrik I staden självstyrelse, och den var under de följande århundradena underkastad än kejsarens, än påvens makt. I början av 1200-talet vann medlemmar av den mäktiga familjen Malatesta medborgarrätt i staden och skaffade sig sedan en ärftlig envåldsmakt där såsom podestà, feodalherrar. Pandolfo Malatesta, angripen av påven, sålde 1503 staden till venezianerna, vilka efter några år (1528) förlorade den till Kyrkostaten, till vars legat den hörde till 1860, med avbrott under Napoleon Bonaparte, då den ingick i Cisalpinska republiken. 1860 införlivades Rimini med kungadömet Italien.

Under första världskriget 1915 beskjöt österrikiska örlogsfartyg Rimini, och även under andra världskriget blev staden bombarderad, men återuppbyggdes sedan.