Robert Broberg

Wikipedia

Robert Broberg, fullständigt namn Robert Karl Oskar Broberg, ofta kallad Robban Broberg. På 1970-talet framträdde han under namnet Zero. född 2 juli 1940 i Råsunda, Solna, Stockholms län, svensk sångare, artist, låtskrivare, kompositör, musiker och konstnär.

Robert Broberg gick på konstfack i 1957 och hittade på att han hade en skifflegrupp. I verkligheten hade han inget band, men ryktet spred sig och han fick erbjudande om att spela med sin skifflegrupp på dansrestaurangen Lorry i Sundbyberg. Snabbt som ögat samlade han ihop ett gäng kompisar och började repetera. Robban började så småningom skriva egna visor, lusten och förmågan att leka med ord fanns redan från början, en talang som han utvecklat i sina många humoristiska texter.

Det var genom Hylands hörna i TV som Robban Broberg etablerade sig på allvar. Han fick engagemang i en revy på Gröna Lund 1965 där han gjorde succé med sin egen visa Koftan. Hans första stora skivsuccé var Maria-Therese, en låt som gick in på första plats på Svensktoppen 1967. Sedan kom ett pärlband av låtar, både roliga, burleska, vackra och romantiska, här kan nämnas t.ex. Det som göms i snö, Jag måste hejda mig och den geniala Båtlåt som handlar om två båtar som förälskar sig i varandra.

1967 gjorde han och den betydligt äldre kollegan Julia Caesar bejublade framträdanden i radioprogrammet Thores trekvart, samma år var han firarvärd i radion. 1968 spelade han huvudrollen och skrev musiken till långfilmen Längta efter kärlek.

Robert gjorde flera uppskattade underhållningsprogram i TV bl.a. Tjejjer som Lasse Hallström regisserade, programmet fanns med som tävlingsbidrag vid humorfestivalen i Montreaux 1970. Han gjorde barnprogram som Pling & Plong Show, där han figurerade dels som sig själv, dels utklädd till robot. I mitten av 1970-talet hamnade Robban i en återvändsgränd och övervägde att sluta som artist. Han lämnade Sverige och bosatte sig i New York under några år. Efter en tids experimenterande gjorde han comeback med den lyckade enmansshowen Upp igen i Stockholm. Under 1980-talet följde en rad framgångsrika enmansshower på Komediteatern i Stockholm där Robban bjöd på en ordrik blandning av musik och stand-up. Nya låtar som Vatten, Killa mig på ryggen och Spring inte så fort, pappa blev hits.

1991 gjorde han en jubileumsshow som fyllde Globen i Stockholm till sista plats. Under 1990-talet gjorde han flera succéshower som turnérade landet runt och som avslutades i Globen. Under 2000-talet har hans låtar och scenshower allt mer kommit att handla om livet, åldrandet och döden. 1989 fick han Povel Ramels karamellodiktstipendium.