Povel Ramel
Wikipedia
Povel Karl Henric Ramel, född den 1 juni 1922 på Östermalm i Stockholm, är en svensk friherre, text- och revyförfattare, kompositör, pianist, sångare, komiker m.m.
Gift sedan 1949 med Susanna Ramel (Ragnar Östbergs dotter). Far till Mikael och Lotta Ramel.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Ätten Ramel härstammar från Skåne, introducerades på Riddarhuset 1664 och blev friherrlig 1770. Povel Ramel återfinns således i adelskalendern och innehar titeln friherre.
Ramel växte upp i ett högborgerligt hem i närheten av Karlaplan på Östermalm som son till advokaten Karl Johan Henrik Ramel och Märtha Tesch. Povel fann sin första tacksamma publik i barnsköterskor, jungfrur och kokerskor. Hans föräldrar var uppmuntrande. De förolyckades dock tragiskt i en trafikolycka och lämnade honom föräldralös 1937. Hela sitt vuxna liv menar han sig ha genomgått ”ett slags bakvänt sorgearbete – i glädjens tecken”.
Povel togs om hand av sin faster Elsie Virgin och studerade vid Sigtuna Humanistiska Läroverk. Under hela sin skoltid ägnade han sig dock mindre åt att läsa läxor än åt att teckna och spela musik. Han tog djupa intryck av dåtida populärartister och jazzmusiker som Bing Crosby, Fats Waller, Nat Gonella, Spike Jones och Harry Roy. I stället för att ta studenten studerade han under några ungdomsår teckning och piano.
Från 1939 kämpade han sig fram som populärkompositör och musiker, bland annat i bandet Embassy Sextett. Ett litet genombrott fick han när Alice Babs spelade in hans sång ”Vårt eget Blue Hawaii” 1942 och ett stort när ”Johanssons boogie-woogie-vals” blev en stormsuccé på skiva och noter 1944. Från 1945 var han anställd på Radiotjänst, där Per-Martin Hamberg var underhållningschef, och producerade flera nyskapande, musikaliska humorprogram: Föreningen för flugighetens främjande från 1945 , Fyra kring en flygel från 1947, Jakten på Johan Blöth 1948-1949 och Herr Hålms öden och angantyr 1950. Två pålitliga medarbetare fann han i Martin Ljung och Brita Borg. Radiolyssnarna blev förtjusta men tidningarnas radiorecensenter var ofta oförstående och skrev till exempel ”Hur länge ska den där Ramel få fortsätta att roa sig själv och sina vänner i radio?”
Samtidigt gjorde Ramel en lång rad crazy-inspirerade skivinspelningar av egna sånger för skivbolaget HMV (His Master’s Voice eller Husbondens röst): bl.a. ”Köp inte en zebra” 1946, ”Tjo vad de va livat i holken” 1948, ”Far, jag kan inte få upp min kokosnöt” 1950, ”Ittma Hohah” 1950, ”Titta det snöar” 1951 och ”The Gräsänkling Blues” 1951. I sången ”Dom små, små detaljerna” 1948 sjöng han duett med sångerskan och revyartisten Susanna Gillgren, född Östberg, som han gifte sig med 1949.
[redigera] Knäppupp
1952 startade han och Felix Alvo nöjesföretaget AB Knäppupp. Knäppupprevyerna blev en institution i svenskt nöjesliv under många år med artister som Gunwer Bergqvist och Oscar Rundqvist, förutom Ljung och Borg. Den första Knäppupprevyn hette Akta Huvet och hade premiär på Cirkus i Göteborg 1952. Ramel bestämde sig för att medverka i revyer bara vartannat år, och framträdde i Denna sida upp (1954-1955) med ”Siskorna i björken” och ”Alla har vi varit små”, Tillstymmelser (1956-1957) med ”Sorglösa brunn” och ”Naturbarn”, musikalen Funny Boy (1958-1959) med ”Tänk dej en strut karameller” och Alla 4 (1960-1961) med ”Karl Nilsson” och de mästerliga pastischerna på Birger Sjöbergs och Bellmans visor: ”Sommartrivialiteter” och ”Torstigste bröder”. Han medverkade vidare i Dax igen (1962-1963), som firade Knäppupps tioårsjubileum, och På avigan (1966-1967), som var den första revy han skrev utan hjälp av medförfattare. I den senare framförde han den musikaliskt komplicerade duetten ”Håll musiken igång” med Monica Zetterlund. Han medverkade inte i knäppuppen Ta av dej skorna (1964-1965) men kom ändå på Svensktoppen med sin insjungning av titellåten, som han skrev tillsammans med Beppe Wolgers.
[redigera] Efter Knäppupp
De sista entusiasterna (1968), där Wenche Myhre var Povels duettpartner, blev den sista Knäppupprevyn, men verksamheten fortsatte i nya, friare former: i krogshowerna The PoW Show (1969-70) och Andra varvet runt (1974) med Wenche (med ”Jag diggar dej” och ”Det skulle aldrig delfinerna göra”), som sångsolist i Sven Olsons Trio från 1971, jubileumskavalkaden KaRamellodier på Berns 1972, tv-serien Semlons gröna dalar 1977, Minspiration på Berns 1981-82, tv-serien Affären Ramel 1986 och Tingel Tangel på Tyrol 1989, i samarbete med Hasse Alfredson. Han har därefter samarbetat med yngre artister i Knäpp igen 1993 och Kolla klotet 1996.
Knäppupp gjorde även flera filmer, bl.a. Ratataa 1956, där Povel spelade huvudrollen som Staffan Stolle. På Knäppupps skivbolag spelade han in sånger som ”Måste vägen till Curaçao gynga så” och ett fåtal melodier under pseudonymen Bunny Blom.
Hans självbiografiska böcker (utgivna 1992 och 1999) var överraskande allvarligt hållna. Med dem som underlag gjorde han ett slags dramatiserade memoarer med musik- och sketchinslag för Sveriges Radio, AproPovel. Ramelska radioreminiscenser i åtta delar 2002.
[redigera] Betydelse
Ramels betydelse för svensk nöjes- och humorhistoria kan knappast överdrivas. Underfundiga visor med kluriga och halsbrytande texter är ett signum för honom. Med en enastående rik och mångsidig produktion av sånger, revyer och krogshower har han satt djupa spår i svensk underhållning. Mycket har skrivits om Ramels ovilja att göra samhällsmedvetna eller politiska texter och inte heller lyriska kärleksvisor har en framträdande plats i hans produktion. Men i sitt eget fack är han oöverträffad och har med sin ordglädje, musikaliska lekfullhet och lätta vansinne påverkat senare sångartister som Owe Thörnqvist, Robert Broberg, Stefan Demert och Totte Wallin. "Alla har vi krupit fram mellan Povel Ramels framtänder", sa Gösta Ekman. Att Ramel skulle vara opolitisk förnekade Tage Danielsson och menade att "Povels musikaliska härnadståg mot cynisk idiotmusik och dålig kvalitet är ett kulturpolitiskt storverk".
De flesta av Ramels sånger är i någon mening parodier eller pastischer på existerande sångstilar, men så säkra till musik och text att de får ett eget liv. Till exempel har barnviseparodin ”Lingonben” blivit populär som tvättäkta barnvisa. Litteraturhistorikern Göran Hägg har menat att Ramels ”stilparodier och nonsensvisor" visserligen är geniala men att de "knappast överlevat i annan form än upphovsmannens eller hans revykamraters första framförande på grammofonskiva eller film”, men i den formen lever de likafullt.
Ramel erhöll Gustaf Fröding-stipendiet 1981 och instiftade det egna priset Karamelodiktstipendiet 1983.
[redigera] Verk
[redigera] Bibliografi (ej komplett)
- Från Asar till Wasar 1945
- Sturske Laban, gammaldags, Gullet... m.fl. visor ur Povels ramelbuljong 1950
- Povel Ramels visor 1951
- Min galna hage 1957
- Knäppupplevelser 1976 (följebok till lp-boxen)
- Lingonben 1978 (sångtexter)
- Tänk dej en strut karameller 1981 (sångtexter och noter)
- Bamseramsor och rimsetramsor 1983 (sångtexter och noter)
- Min ordkynniga penna 1987
- Vanliga palsternackan för gottegrisar (med Hans Alfredson) 1987
- Förflerade Lingonben 1992
- Följ mej bakåt vägen 1992 (självbiografi del 1)
- Som om inget hade hänt 1999 (självbiografi del 2)
- Djur i Dur 2001 (Noter & CD)
- Povels Självbiografi del 3. Ej utkommen än. Povel sägs vara till mesta delen klar med denna bok, men han har inget tråkigt att berätta i denna, så den sägs bli en "Dessertbok".
[redigera] Filmografi
- 1945 - Tre söner gick till flyget
- 1950 - Ung och kär
- 1951 - Puck heter jag
- 1951 - Oss fakirer emellan (kortfilm)
- 1953 - I dur och skur
- 1954 - I rök och dans
- 1955 - Hoppsan!
- 1956 - Ratataa
- 1957 - Kortknäpp (kortfilm)
- 1957 - Far till sol och vår (endast producent)
- 1958 - Den store amatören
- 1959 - Sköna Susanna och gubbarna (endast producent)
- 1962 - Men Hur? (lundensisk karnevalsfilm)
- 1985 - Falsk som vatten
- 1995 - Bert - den siste oskulden
- 1999 - Tarzan (svensk röst till Professor Porter)
[redigera] TV-serier
- 1965 - Ramel i rutan
- 1977 - Semlons gröna dalar
- 1986 - Affären Ramel
[redigera] Knäppupperna
- 1952 - Knäppupp 1 Akta Huvet
- 1953 - Djuprevyn 2 meter
- 1954 - Knäppupp 2 Denna sida upp
- 1956 - Knäppupp 3 Tillstymmelser
- 1958 - Funny Boy
- 1961 - Alla 4
- 1962 - Dax igen
- 1964 - Ryck mej i snöret
- 1965 - Ta av dej skorna
- 1966 - På avigan
- 1968 - De sista entusiasterna
Alla revyer från och med Tillstymmelser (utom Ryck mej i snöret) gavs ut på LP på Knäppupps skivbolag, många enskilda nummer dessutom på EP.
1993 gjorde Ramel en återkomst med Knäpp igen.
[redigera] Radioprogram (ej komplett)
- Jakten på Johan Blöth (21/9 1948 - 1/4 1949)
- Herr Hålms öden och angantyr (21/9 - 21/12 1950)
[redigera] Skivor (ej komplett)
- 1957 - P som i Povel
- 1964 - Ramel i bitar
- 1965 - Ta av dej skorna! (med Gals and Pals)
- 1970 - the PoW show (med Wenche Myhre. Inspelad 24-25/4 1970)
- 1971 - Povel Antiqua (samlingsalbum 1942-1952)
- 1971 - Vid pianot: P. Ramel (med Sven Olsons trio)
- 1972 - Vid pianot: P. Ramel vol 2 (med Sven Olsons trio)
- 1972 - KaRamellodier (inspelad 21/5 1972)
- 1973 - Povel på Berns (inspelad 28/3 1973)
- 1974 - Andra varvet runt. (Med Wenche Myhre. Inspelad 29-30 april 1974.)
- 1976 - Knäppupplevelser. 16 st Lp-skivor. Täcker Knäppupp under 1952-68.
- 1978 - En glad epok - Povel Ramel 1942-52. 3 lp.
- 1979 - Povel på Maxim, inspelad 7 och 8 september 1979
- 1981 - Visor som trillat bredvid, inspelad 23-25 februari 1981. Med några ovanliga låtar.
- 1984 - The Sukiyaki Syndrome (med Sven Olsons trio)
- 1986 - Ramels delikatesser. Box med 9 st lp. Täcker produktioner 1969-1986
- 1989 - Tingel Tangel på Tyrol. Inspelad 4-12 april 1989.
- 1991 - Återbesök i holken. Lp och cd med nya versioner av gamla sånger.
- 1991 - Ramels klassiker 1942 - 91. 5 cd och en bonus-cd.
[redigera] Priser och utmärkelser
- SKAP-stipendiet 1959
- Evert Taube-stipendiet 1962
- Karl Gerhards medal för lång och trogen spänst 1962
- Karl Gerhards hederspris 1966
- Stockholm stads kulturnämnds hederspris 1971
- Kungliga statsstipendiet 1971
- Sveriges populäraste artist. Resultat av omrösting i röster i radio 1973
- Hedersmedlem i SKAP 1976
- Lisebergsapplåden 1979
- Gustaf Fröding-stipendiet 1981
- Stallbrödernas pris Revyräven 1982
- Sällskapet Bellmansångarnas hederspris 1985
- Guldmaskjuryns Kulturpris Spelmannen 1988
- Expressens kulturpris Spelmannen 1988
- Hedersdoktor vid Stockholms universitet 1998
- Fred-Winter stipendiet 1998
- Ferlinpriset 2002
- Karl Gerhard-stipendiet 2003
- Hedersdoktor vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg 2005
- Fridolf Rhudinpriset 2006
