Rustning
Wikipedia
Rustning är ett kroppspansar som krigaren använde för att skydda sig mot fiendens anfallsvapen. Krigare förstärkte sin dräkt redan för tusentals år sedan med metalldelar som skydd och under antiken kan man tala om rustning.
Utvecklingen av riddarrustningen under 1300- och 1400-talen ledde fram till dess fulländning under 1500-talet med en rustning av metall som helt täckte ryttarens kropp. Den bestod av hjälm, ofta med uppfällbart visir, bröstharnesk och ryggharnesk, harneskkrage, bukskenor, ledade arm- lår- och benskenor, järnhandskar och järnskor. Även hästen bar rustning som skyddade hästens överdel, hals och panna. Ryttarens och hästens tunga rustningar krävde stora hästar. I början av 1600-talet började riddarrustningen mista sin betydelse till följd av eldvapnens utveckling.
Ryttarnas rustning, kallad kyrass (ordet kyrass kommer från latinets co’rium, läder, då de äldsta kroppsskydden gjordes i läder), var från början en otymplig och tung bepansring som efter hand gjordes lättare. Vid kavalleriet reducerades kyrassen på 1600-talet till bröst- och ryggharnesk för skydd av överkroppen samt ringkrage och hjälm. Under harnesken bars vanligen läderkyller vilka i Sverige vanligtvis var av älg- eller hjorthud. För skydd av benen användes höga stövlar. Även infanteriet, pikenerare och hillebardjärer, bar bröst- och ryggharnesk och hjälm (stormhatt). För skydd av händerna bars hanskar, ofta av järn, vars kragar skyddade armen till armbågen.
Rustning var den skyldighet att utrusta en man och en häst för det svenska kavalleriet, som en innehavare av ett rusthållshemman åtog sig ca 1695-1901. I gengäld erhöll rusthållaren skattelindring frihet från rotering, med mera, vilket gjorde det ekonomiskt förmånligt för innehavare av större hemman att åtaga sig rustning. Rusthållsinrättningen var en viktig orsak till den svenska bondeklassens sociala differentiering under 1700-talet och bidrog till uppkomsten av en hemmansägareklass av kommersiellt inriktade bönder.
Indelningsverkets rustning var inte det samma som adelns rusttjänst.
[redigera] Litteratur
Backlund, Janne, Rusthållarna i Fellingsbro 1684-1748 (Stockholm 1993).
Åberg, Alf, Indelningen av rytteriet i Skåne åren 1658-1700 (Lund 1947).
