Segel

Wikipedia

Ett segel är en duk som fästs på en båt för att fånga vinden och med hjälp av detta driva farkosten. Nyare segel kan även vara av aluminium.

Segel finns i många olika utformningar, vanligast idag är bermudasegel. Ett segels kanter kallas lik och hörnen på ett segel kallas horn.

Ett segel fungerar på liknade sätt som en flygplansvinge vid vind snett framifrån. Seglet får sin kraft från att det ger den luftström som går runt det en annan riktning. Den böj i seglet som ger denna omritning av luftströmmen kallas buk. För att seglet ska kunna fungera krävs det att det har rätt anfallsvinkel mot vinden. Detta styrs genom att man antingen drar in eller släpper ut på skotet.

[redigera] Segeltrim

För att få ut maximalt med kraft och fart i olika vindstyrkor och vindriktningar krävs det att seglet trimmas. I stort sätt alla sätt att trimma seglet går ut på att antingen buken förändras eller att akterliket släpper ut mer eller mindre vind. Om buken sträcks ut eller akterliket släpper ut mer får seglet mindre kraft men istället kan det gå fortare. Mer kraft behövs när det är medelvind och mycket vågor. Om seglet får mindre kraft kommer båten också kränga mindre. Olika segeltyper har självklart olika möjligheter att trimma seglet men en bermudariggad båts storsegel har i stort sett dessa:

Ut- och inhal drar seglet längs bommen och i med detta buken bakåt respektive framåt. Om både ut- och inhal sträcks slätas buken ut.

Cunningham drar fram och ner buken.

Kick drar ner bommen och sträcker på så sätt akterliket. Om kicken är ansatt kan man släppa i skotet utan att bommen reser sig.

Mastens lutning påverkar hur högt den så kallade twistpunkten hamnar. Det vill säga hur högt upp seglet är så plant att det bara släpper ut all vind.

Skotvagnen löper på en skena tvärs över båten och reglerar var skotet sitter infäst i båten. Om man släpper ner skotvagnen i lä kan man skota seglet planare för att inte få för stort tryck i storen i frisk vind. Om man tvärtom drar upp vagnen mot lovart kan man släppa i skotet för att göra seglet fylligare, öka dragkraften och ändå behålla båtens anfallsvinkel mot vinden. Skotvagnen påverkar i högsta grad seglets tvist. Hård vind - vagnen i lä, storen hårt skotad. Lätt vind - vagnen midskepps eller i lätt i lovart och skotet lösare.

[redigera] Segeltyper

Bermudasegel har ungefär formen av en rätvinklig triangel. Den vanligaste riggen hos en fritidssegelbåt heter idag 7:8-rigg (förr var Masthead vanligast) och innebär att storseglet fästs högst upp i masten, medan förseglet fäst 7/8 upp av mastens höjd. Både förseglet och storseglet brukar vara bermudasegel.

Gaffelsegel är ett segel som fästs i gaffeln (en sorts bom ovanför seglet som ser ut ungefär som en gaffel i främre änden), där både seglet och gaffeln hissas upp när seglet sätts. Gaffelsegel är vanligast på äldre skepp.

Toppsegel är det översta seglet på ett segelfartyg och kan se olika ut beroende på typ av rigg. På en råseglare är det ett vanligt råsegel. På gaffelseglare (och aktersta masten på briggar) är toppseglet ett trekantigt segel som löper mellan gaffeln och toppmasten. Seglet sitter ofta fast i toppmasten med hjälp av ringar i trä eller metall. Det hålls uppe av ett fall, kan spännas nedåt av ett uthal och kan dras in med inhal samt gording.

Guntersegel är en specialform av gaffelsegel, där gaffeln är pikad så högt att den blir en förlängning av masten. Fördelen är att masten är relativt kort och därmed ett mindre vindfång när seglet inte är satt.

Sprisegel är normalt kvadratiskt eller rektangulärt, hålls upp av en spristång från masthornet (nedre främre hörnet) till sprihornet (övre aktra hörnet). Det var förr mycket vanligt på små allmogebåtar - numera finns det på Optimistjollar.

Loggertsegel påminner om gaffelsegel men "gaffeln" (som egentligen kallas spristång) stöder inte mot masten utan är fäst i seglets ovankant och går en bit framför masten. Både spri- och loggertriggar är enkla och lättskötta och var därmed mycket populära bland fiskarebefolkningen runt våra kuster.