Sergio Leone
Wikipedia
Sergio Leone, född 3 januari 1929 i Rom, Italien, död 30 april 1989 i Rom, Italien (hjärtinfarkt). Italiensk filmregissör.
[redigera] Biografi
Son till filmpionjären Vincenzo Leone och skådespelerskan Francesca Bertini. Påverkad av sina föräldrars yrken började Leone arbeta med film i tonåren. Han började skriva filmmanus på 1950-talet och begick regissörsdebut 1960. Han var inte den förste som gjorde filmer inom genren Spaghetti-western, men han har regisserat de mest minnesvärda av dessa filmer.
Clint Eastwood slog igenom till stor del tack vare Leone. Den första av hans filmer Eastwood medverkade i var För en handfull dollar (It. Per un pugno di dollari) (1964), följd av För några få dollar mer (It. Per qualche dollaro in più) (1965), men det var i den tredje filmen Den gode, den onde och den fule (It. Il Buono, il brutto, il cattivo) (1966) som Eastwood fick sitt stora genombrott.
Uppmuntrad av sina framgångar regisserade Leone 1967 filmen Harmonica - en hämnare (It. C'Era una Volta il West), den sågades dock av alla och filmen floppade.
Efter detta svidande nederlag ville han göra en film som säkert skulle bli en succé, han tackade nej till att regissera Gudfadern och gjorde istället en film med James Coburn, För några nävar dynamit (Även på bio känd som Ducka, Skitstövel! och på TV som En handfull dynamit) (It. Giù la testa), som handlade om en sprängämnesexpert i IRA (Coburn) och dennes äventyr under mexikanska revolutionen tillsammans med en mexikansk bandit spelad av Rod Steiger.
Leones sista film, Once Upon a Time in America från 1984, med bland andra Robert De Niro och James Woods anses dock av många vara hans försök till ett gangsterepos i samma stil som Gudfadern.
Då Leone avled var han mitt i planeringsarbetet av en film, om slaget om Leningrad under andra världskriget. Precis innan hans död så hade han god kontakt med Arne Weise.
[redigera] Leones bidrag till västerngenren
Leone förtjänar att bli ihågkommen för sin nyskapande stil inom västerngenren som sätter sina avtryck än idag; i den klassiska västernfilmen är alla välklädda och rena, oavsett vilka svårigheter de gått igenom. I Leones version ser folk ut som de borde gjort då det begav sig. Hans västernkaraktärer är alltid orakade och skitiga, man kan verkligen se att de nog inte luktar så gott.
Idag är det denna effekt man vill uppnå i de få västernfilmer som spelas in.
Ytterligare särdrag - eller nyskapande - som Leone lämnat efter sig är det nya sättet att kombinera foto - handling - musik till en stark, intensiv enhet. Extrema närbilder, långa svepande tagningar, vältajmad och välkomponerad instrumentalmusik men även de mer uppenbara våldssekvenserna - korta, intensiva och starka - gör Leone till en långt bredare filmskapare än vad hans westernfilmer ger sken av.
