Hjärtinfarkt
Wikipedia
Hjärtinfarkt innebär förlust av hjärtmuskelceller orsakad av långvarig syrebrist (ischemi)[1]. Hjärtinfarkt kan beskrivas antingen i termer av vilken anatomisk del av hjärtat som drabbas, till exempel en bakväggs- eller framväggsinfarkt, i termer av hur stor del av hjärtmuskelväggen som dör, transmural eller subendokardiell infarkt, eller i termer av vad EKG visar; ST-höjningsinfarkt, icke ST-höjningsinfarkt och Q-vågsinfarkt. Den dominerande orsaken till hjärtinfarkt är att ett aterosklerotiskt plack, en inlagring av fett i kärlväggen, går sönder. När blodet kommer i kontakt med dess innehåll, levrar det sig inne i kärlet och förhindrar blodflödet.
Innehåll |
[redigera] Symptom
Den klassiska symtombilden är plötsligt insättande smärta i bröstet med utstrålning till vänster arm, men symtomen kan vara mer ospecifika och beskrivas som ont i maggropen, klumpkänsla i halsen eller andnöd och illamående. Speciellt hos personer med diabetes kan ospecifika symtom ses. Symptomen skiljer sig även mellan könen så till vida att kvinnor ofta har mer subtila symptom för en lika omfattande infarkt som en man. Smärtan liknar den vid kärlkramp men släpper inte trots nitroglycerintabletter. Psykiskt drabbas nästan alla med hjärtinfarkt av ångest, men inte alla behöver känna någon fysisk smärta.
Troponin är en biokemisk markör som frisätts vid hjärtmuskelskada. På sjukhus används denna markör tillsammans med EKG för att diagnostisera hjärtinfarkten.
[redigera] Behandling
Behandlingen syftar till att återupprätta blodflödet i de kranskärl som stängts av. Man vill dessutom avlägsna smärta och ångest, eftersom detta ytterligare förvärrar den drabbades tillstånd. Akut ges därför ofta morfin mot smärta och ångest samt syrgas för att öka blodets syremättnadsgrad. Nitroglycerinpreparat ges för att avlasta hjärtat genom att vidga kroppens blodkärl som då tar hand om en större del av blodvolymen. Acetylsalicylsyra som finns i bland annat Magnecyl och Trombyl ges eftersom det motverkar blodets koagulation och eftersom infarkten beror på att en propp (koagel) har bildats. Även andra blodförtunnande medel som klopidogrel och lågmolekylärt heparin ges idag vanligen samtidigt. Vid vissa typer av infarkter kan även propplösande medel ges, så kallad trombolys. Det vanligaste vid en kraftig hjärtinfarkt är dock idag PCI (percutaneous coronary intervention), s k ballongdilatation. Det är ett ingrepp då man går in med en kanyl i ett blodkärl i ena ljumsken och därefter för en kateter genom stora kroppspulsådern upp till det avstängda kranskärlet i hjärtat och öppnar upp det igen. Hjärtinfarktens orsak är därmed avhjälpt. Betablockerare används för att lugna hjärtats rytm initialt.
En hjärtinfarkt kan också utlösa en störning av hjärtats elektriska aktivitet vilket yttrar sig i oregelbunden puls eller i värsta fall hjärtstillestånd. Vid ett hjärtstillestånd är det potentiellt livräddande med hjärt- och lungräddning tills man har möjlighet att få igång hjärtat igen genom att defibrillera.
Efter den akuta fasen behandlar man de bakomliggande orsakerna till infarkten, åderförkalkningen som är en långsam process även om själva infarkten uppkommer plötsligt. Vanligt är att den sjuke lider av ett metabolt syndrom med övervikt, Typ II diabetes , obehandlat förhöjt blodtryck och förhöjda blodfettsvärden Även rökning har stor negativ påverkan på risken att utveckla en hjärtinfarkt. Vanligt är att den drabbade fortsätter med en betablockad och blodförtunnande. En god rehabilitering är A och O efter den akuta fasen, vilket bland annat innebär riktig kost, motion och att sluta med rökning. I efterförloppet drabbas många av nedstämdhet som kan behöva medicinsk behandling.
[redigera] Källor
- ^ Alpert and Thygesen, et al. Myocardial infarction redefined - a consensus document of The Joint European Society of Cardiology/American College of Cardiology committee for the redefinition of myocardial infarction. Journal of the American College of Cardiology, Nummer 3, 2000
[redigera] Extern länk
