Sigerius av Brabant
Wikipedia
Sigerius av Brabant, född cirka 1240, död på 1280-talet, var en medeltida filosof och tänkare. Han var en av de stora averroisterna och han betraktades av den katolska kyrkan som en mycket radikal person.
Från 1266 var han verksam vid the Faculty of Art på Paris universitet och mellan 1266 och 1276 utkom han med sina sex största arbeten.
- De anima Intellectiva
- Quaestiones logicales
- Quaestiones naturales
- De aeternitate mundi
- Quaestio utrum haec sit vera
- Impossibilia
Averroismen var under denna tiden mycket kontroversiell, eftersom den lärde ut Aristoteles idéer i originalform utan några tankar om kristendomen. 1270 hade den också den också blivit fördömd för att lära ut osanning och detta ledde till att Sigerius ofta blev anklagad för att lära ut dubbla sanningar.
1277 utkom det i Paris ett starkt fördömande och förbud mot Averroes idéer i allmänhet och ett fördömande mot Sigerius och andra tänkare som predikade dessa idéer i synerhet. Sigerius kallades nu även att införa sig för att förvara sig mot de kätterianklagelser som uppkommit mot honom. Men istället för att möta sina anklagelser så flydde Sigerius till Italien.
Sigerius avled på 1280-talet i Orvieto i Italien och omständigheterna runt hans död och det exakta årtalet för hans död är inte vidare känt.
Det viktigaste inom Sigerius hela filosofiska tänkande och gärning är att han i helhet accepterar Averroes tänkande runt Aristoteles och hans idéer.
