Sik
Wikipedia
| ?Sik | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Benfiskar Osteichthyes |
| Ordning: | Laxartade fiskar Salmoniformes |
| Familj: | Laxfiskar Salmonidae |
| Släkte: | Sikar Coregonus |
| Art: | Gråsik C. lavaretus |
|
|
|
| §Coregonus lavaretus Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Sik (Coregonus lavaretus), även kallad Grå- och Vitsik är en laxfisk som kan hittas i vattendrag på den norra hemisfären. I Sverige och Finland återfinns sex olika sikfiskar, som ibland ansetts utgöra skilda arter, det vill säga storsik, sandsik, lavaretsik, näbbsik, aspsik och blåsik, som finns troligtvis bara återfinns i Ringsjön i Skåne. Därtill har man i Finland inplanterat peledsik (Coregonus peled), som ursprungligen kommer från Sibirien. I norra finska Lappland används även namnen reeska och rääpys för de dvärgvarianter av sik som förekommer i sjöarna. De stora sandsikarna som förekommer i haven utanför Hangö har ibland kallats för skärgårdssik.
Innehåll |
[redigera] Storlek och utseende
Sikarna har silverfärgade fjäll och gråa fenor. Mellan rygg- och stjärtfenan har den även en fettfena som förekommer hos laxfiskarna. Sikens huvud och mun är liten i förhållande till resten av dess kropp. En liten sik kan påminna om en siklöja. Underkäkens spets skjuter inte fram om överkäken. Tänder förekommer vanligtvis på mellankäksbenen och tungan. Näbbsiken har en konisk eller trubbspetsad nos, som är utdragen långt framom nosspetsen - i Sverige förekommer den huvudsakligen i Vänern.
De olika nordiska sikarterna är mycket lika varandra till utseendet och till kroppsformen. För att skilja åt de olika formerna av sik brukar man se på antalet gälräfständer i den främsta gälbågen. Antalet gälräfständer varierar mellan 20 till 40 hos de olika sikarterna.
Storsiken har i medeltal 20 gälräfständer, sandsiken 24-28, lavaretssiken omkring 30 och näbbsiken i medeltal 42.
De olika sikformernas tillväxthastighet varierar stort. Den snabbast växande siken är lavaretssiken, som vid sju års ålder är ca 50 cm lång och väger omkring 1 kg. Vissa sikformer som lever i Lappland växer mycket långsamt och uppgår till enbart 15 cm storlek och 30 grams vikt vid sex års ålder.
[redigera] Utbredning
Man påträffar vanligtvis sik i Nordamerika, Nordeuropa och Asien. Sik förekommer i hela Östersjöområdet samt i insjöar i Norden.
[redigera] Livsmiljö
De olika varianternas livsmiljöer och betenden skiljer sig mycket åt. Siken trivs i rena, kalla och syrerika vatten, Den finns även i bräckvatten såsom i Östersjön och i Finska viken.
[redigera] Näring
Som ung äter siken djurplankton. De former som har mindre antal gälräfständer övergår till att äta bottenlevande djur, såsom dagsländelarver, copepoder, vattenloppor, snäckor och musslor vid vuxen ålder. Även mindre fiskar kan duga som föda åt sikarna. De sikvarianter som har flera gälräfständer, såsom näbb- och aspsik äter i huvudsak plankton under hela sin livstid.
[redigera] Förökning
Siken blir könsmogen vid omkring 4 till 5 års ålder. Siken leker mellan september till december. Lavarets-, asp- och storsiken leker i älvar, medan sandsiken, som lever i hav, leker vid yttergrund. Näbbsiken leker i sjöar, nära stränder. Leken sker på 0,5 till 4 meters djup, vid områden med sand- eller grusbotten.
[redigera] Övrigt
Siken är landskapsfisk i Ångermanland samt i Österbotten i Finland. Den är en mycket uppskattad matfisk. Vid fiske brukar man vanligtvis fånga dem med nät, mete eller flugfiske, det svenska sportfiskerekordet är på 5,394 kilo.
