Sint Eustatius
Wikipedia
Sint Eustatius är ett av de fem öområden i de Nederländska Antillerna och kallas lokalt mest Statia. Den ligger ca 7.800 km från Stockholm. Ön förvaltas från Curacao men har ett eget lokalt parlament. Ön tillhör Nederländerna men ingår ej i EU.
[redigera] Historia
Ön upptäcktes 11 november 1493 av Christofer Columbus och de närmaste 150 åren gjorde en rad nationer anspråk på ön. År 1636 skickade den holländska West-Indische Compagnie (Nederländska Västindiska Kompaniet) nybyggare till ön för att kolonialisera den. Från år 1678 förvaltades Sint Eustatius tillsammans med Saba och Sint Maarten direkt av det Västindiska kompaniet.
Kring år 1739 grundades här en av de första judiska församlingar i Amerika när synagogan Honem-Dalim byggdes.
Under 1700-talet blomstrade ön ffa beroende på frikostig vapenhandel och kom att kallas Golden Rock. Framför allt nyttjades vapenhandeln av de 13 revolterande kolonierna i Nordamerika som senare skulle grunda de oberoende USA. Denna handel blev dock senare en av orsakerna för det 4.de Anglo-Holländska kriget och ön erövrades av Storbritannien i februari 1781. Nederländernas allierade Frankrike återerövrade ön 10 månader senare och Nederländerna återtog ön år 1784.
1954 blev Sint Eustatius ett sk eilandgebied de Nederländska Antillerna
[redigera] Geografi
Sint Eustatius är en vulkanö med berget The Quill - De Kuil som högsta punkt ca 600 m.ö.h.
Huvudort är Oranjestad med ca 1.000 invånare, övriga större orter är Concordia, Zeelandia och Fort de Windt.
Trots sin ringa yta på 21 km2 (motsvarar ön Visingsö) har ön två nationalparker, The Quill / Boven National Park och Miriam Schmidt Botanical Garden och en marinpark Sint Eustatius Marine Park.
Befolkningen uppgår till ca 2.700 invånare (129 inv/km2) och huvudspråken är lokal papiamento och engelska trots att det officiella språket är nederländska. Valutan är Antiller Gulden som i de övriga Nederländska Antillerna.
