Sjöfartsverket

Wikipedia

Sjöfartsverket är en statlig myndighet som ska verka för att de transportpolitiska målen inom sjöfartsområdet uppfylls på ett kostnadseffektivt sätt. Verksamheten finansieras huvudsakligen genom avgifter på handelssjöfarten. Det övergripande målet för transportpolitiken är enligt riksdagens beslut ”att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet”.

[redigera] Verksamhet

Sjöfartsverkets verksamhet kan huvudsakligen indelas i följande punkter:

lotsning
farledsarbete
isbrytning
sjökartearbete
sjöräddning
sjöfartsinspektion

[redigera] Lotsning

Sjöfartsverket tillhandhåller lotsning för sjöfarten, så att fartyg kan ta sig till/från hamnar samt genom svåra, farliga eller okända farvatten. Lotsbåtarna ägs av Sjöfartsverket och lotsarna är anställda av Sjöfartsverket.

[redigera] Farledsarbete

Sjöfartsverket ansvarar för underhåll, utmärkning, planering och förbättring av farlederna i svenska farvatten. Förbättrade farleder ger möjlighet för större fartyg, och därmed mer last per fartyg. Bättre farleder minskar även risken för olyckor.

[redigera] Isbrytning

Sjöfartsverket ansvarar för isbrytningsverksamheten i svenska farvatten. Sjöfartsverket fördelar isbrytare till de olika arbetsområderna som finns, utfärdar trafikrestriktioner (vilka fartyg som får färdas) och informerar sjöfartsintressenter om aktuellt is- och trafikläge. Ute i isbrytarverksamheten arbetar isbrytarbefälhavarna relativt självständigt inom sina arbetsområden. Isbrytarna ägs av Sjöfartsverket, men de personer som jobbar ombord på isbrytarna är inhyrd personal.

[redigera] Sjökartearbete

Sjöfartsverket ger ut sjökort för navigering i svenska farvatten. Sjökorten innehåller bland annat information om farleder, djup, strandlinje och övriga uppgifter som är nödvändiga för säker framkomlighet. Sjöfartsverket arbetar kontinuerligt med att mäta djupen i våra farleder och lägesbestämma objekt som är av betydelse för navigering.

[redigera] Underrättelser för sjöfarande

För att snabbt informera om förändringar i sjökorten ger Sjöfartsverket ut Underrättelser för sjöfarande (Ufs). På Sjöfartsverkets webbplats kan man söka information i en databas som uppdateras dagligen. Här finns också uppgift på aktuella sjökortsupplagor.

[redigera] Sjöräddning

Sjöfartsverket ansvaret för att planera, leda och organisera den svenska sjöräddningstjänsten i svenskt territorialvatten, visst internationellt vatten och de tre största svenska insjöarna (Vänern, Vättern och Mälaren). Den operativa ledningen av sjöräddningsinsatser sker från sjöräddningscentralen (även kallad MRCC) i Göteborg.

Utöver Sjöfartsverkets egna resurser som lotsbåtar och VTS (Vessel Traffic Service/sjötrafikinformationscentraler) deltar i första hand båtar och flygande enheter från Sjöräddningssällskapet, Kustbevakningen, Polisen, Försvarsmakten, Norrlandsflyg och kommunerna i sjöräddningsinsatser.

[redigera] Sjöfartsinspektion

Svenska fartyg och utländska fartyg i svenska farvatten ska uppfylla de regler som gäller i Sverige. Vissa typer av rederier, bland annat passagerarfartygsrederier, ska även uppfylla kraven på godkänd säkerhetsorganisation. Sjöfartsinspektionen har till uppgift att kontrollera att reglerna följs. Detta görs bland annat genom besiktningar, inspektioner och hamnstatskontroller. Ansvaret för att fartygen uppfyller reglerna åligger redaren.

[redigera] Geografisk placering

Sjöfartsverkets huvudkontor, med administration och sjökortsproduktion, är placerad i Norrköping. Dock finns mycket av verksamheten utspridd i landet.

[redigera] Sjöräddningen

Sjöräddningscentralen är placerad i Göteborg. Sjöfartsverket ansvarar för landets räddningshelikoptrar. Dessa helikoptrar är utplacerade i Sundsvall och Visby(?). Helikopterna ägs dock inte av Sjöfartsverket och bemanningen är inte anställd av Sjöfartsverket.

[redigera] Isbrytning

Isbrytarna är under vinterhalvåret ute i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken men har Luleå som hamn. Sjöfartsverkets rederi, som ansvarar för fartygen, sitter i Göteborg.

[redigera] Farledsarbete

Sjöfartsverket äger tre sjömätningsfartyg Jacob Hägg, Nils Strömcrona samt Ale, som vintertid går som isbrytare. Ale har Luleå som hamn(?). Jacob Hägg och Nils Strömcrona har Norrköping som hemmahamn(?).

[redigera] Sjötrafikinformation

Sjöfartsverket har ett antal sjötrafikinformationscentraler (engelska: Vessel Traffic Service; VTS). Dessa centraler finns i dagsläget på sex platser längs svenska kusten: Luleå, Gävle, Södertälje, Malmö, Göteborg och Trollhättan.

[redigera] Lotsning

Eftersom lotsen bordar fartyg för att utföra sitt jobb måste lotsarna finnas utspridda längs sveriges kust. Lotsstationer finns på följande platser: Luleå, Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik, Sundsvall, Gävle, Hudiksvall, Landsort, Sandhamn, Kapellskär, Oxelösund, Gotland, Oskarshamn, Kalmar, Malmö, Helsingborg, Karlshamn, Åhus, Lysekil, Marstrand, Göteborg och Halmstad.

[redigera] Ekonomi

Sjöfartsverket är ett av få "affärsverk", dvs. verket finansieras inte av skattemedel, utan finansieras direkt av den verksamhet som verket bedriver. I Sjöfartsverkets fall betyder detta att verket (huvudsakligen) finansieras av sjöfarten. En liten del finansieras dock genom skattemedel. Denna del skall användas till fritidsbåtsändamål.

Sjöfartsverket finansieras huvudsakligen genom farledsavgifter och lotsavgifter. De stora utgifterna för verket är isbrytningen och farledsprojekt.

[redigera] Tsesis-skandalen ("Fången på fyren")

År 1977 gick den sovjetiska oljetankern Tsesis på grund vid Fifång i Södertäljeviken och cirka 1 000 kubikmeterolja läckte ut. Lotsen och fartygets kapten fick av Sjöfartsverket skulden för olyckan. Kartografen Anders Ahlmark på Sjöfartsverket avslöjade då att Sjöfartsverket var ansvarigt för olyckan.Genom sjömätningar 1969 hade grundet noga kartlagts, men missats i hanteringen och inte blivit infört i sjökortet. Verket förnekade från första stund att sjökortet var felaktigt.

Ahlmark tog, efter att ha misslyckats att få gehör inom verket, kontakt med pressen. Generaldirektören kallade då in justitiekansler (JK) Ingvar Gullnäs för att få en opartisk utredning. Gullnäs tog inte ställning i sjökortsfrågan, men friade verket från anklagelser om systematisk mörkläggning. Ett tiotal tjänstemän skrev därefter på listor mot Ahlmark som ledde till att Ahlmark inte fick fortsätta i sina yrkesroll - omplacerades till verkets fyrverkstad för att omskolas till elingenjör. Massmedia blev medvetna om det absurda i situationen när Ahlmark i september 1979 tjänstgjorde på fyren Ölands Södra Grund och blev kallad Fången på fyren. Han förhandlades tillbaka till Sjöfartsverket, men återfick aldrig sitt yrke. Fackförbundet TCO-S backade i sista stund på Ahlmarks krav att få upprättelse genom att ta saken till arbetsdomstolen.

Ahlmark hamnade i karantän utan egentliga arbetsuppgifter. Mellan 1979 (då Ahlmark berättade om sjökortsmissen) och 1989 ökade hans månadslön med 180 kronor. Ahlmarks chefer, däremot, klarade sig bra. JO Per-Erik Nilsson ansåg att verket handlat rätt ur sin synpunkt.

Efter sex års förhandlingar gav Högsta Domstolen Ahlmark rätt, och även lotsen och den ryske kaptenen återupprätttades.

Anders Ahlmark har fått utmärkelser men aldrig någon uttalad upprättelse från Sjöfartsverket eller staten. Har blivit en symbol för civilkurage och dess pris, och det har till och med skrivits en pjäs om hans öde - se Fången på fyren av Malin Lagerlöf.

Idag står det en fyr på grundet där Tsesis grundstötte.