Slaget om Veprik
Wikipedia
| Stora nordiska kriget |
|---|
| Reinbeck – Pühhajoggi pass – Narva – Düna – Rauge – Errafster – Kliszów – Peipus I – Hummelshof – Krakow – Nöteborg – Saladen – Pułtusk – Nyenskans – Systerbäck – Poznan – Peipus II – Jakobstadt - Posen - Narva – Punitz – Gemäuerthof – Rakowitz – Freden vid Warszawa – Fraustadt – Kalisch – Grodno – Holowczyn – Malatitze – Lesna – Borgå – Veprik – Poltava – Helsingborg – Viborgs fästning – Riga – Köge bukt – Reval – Gadebusch – Kalabaliken i Bender – Helsingfors – Pälkäne – Storkyro – Rilax – Femer bält – Rügen – Stresow – Kristiania – Dynekilen – Strömstad – Fredrikshald – Stäket – Freden i Frederiksborg – Ledsund – Selånger – Freden i Nystad |
Slaget om Veprik var stormningen av den ukrainska staden Veprik den 7 januari 1709 av den karolinska armén under Stora nordiska kriget. Efter två timmar hade många svenska soldater stupat eller sårats men staden var ointagen. Den lilla staden kapitulerade dock på natten efteråt.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
Vintern mellan 1708/1709 blev ohyggligt kall. Den svenska armén hade på grund av livsmedelsbrist sökt sig söderut mot Ukraina. Man fattade läger vid staden Gadjatj som de ryska trupperna bränt ner stora delar av. Den 23 december bröt man upp från Gadjatj och gick mot Veprik, som ryssarna hade en liten bemanning inuti. Staden belägrades den 24 december. Karl XII kunde inte storma staden, som vägrat ge sig, på grund av kylan, så man rörde sig runt i byarna. Några svenska dragoner kunde dock sätta eld på delar av staden.
[redigera] Stormningen och kapitulationen
Den 7 januari lättade vädret lite. Staden kunde då anfallas. Operationen leddes av generalmajor Berndt Otto Stackelberg. Ungefär 3000 man sattes in till stormningen, som påbörjades mitt på dagen. Men det gick galet på grund av att vallarna runt staden var ishala och det gick inte att ta sig upp utan stegar. Många av de stegar som fanns var dock för korta. Samspelet mellan artilleri och infanteriet fungerade inte heller. Karl XII stod under stormningen bredvid och tittade på. Han gav efter drygt två timmars stridande order om att avsluta. Många soldater och officerare hade fått sätta livet till, bland de skadade fanns Carl Gustaf Rehnskiöld.
Staden kapitulerade mot natten och de ryska trupperna och kosackerna togs till fånga. Dagen efter "Stodo alla ryssarna uppställde på torget, som var 1 410 man, vilka alla ifrån sig levererade över och under gevär, undantages kommendanten och översten, vilka fingo behålla sitt gevär. Utom dess fingo alla, officerare såväl som gemena, behålla sitt bagage."[1]
[redigera] Källor
- ^ Karolinen Anders Pihlströms dagbok utgiven utav Atlantis (red)Peter Englund, Stockholm, 1998.
[redigera] Litteratur
- Bengt Liljegren, Karl XII: En biografi (2000) Lund: Historiska Media.
