Slaget vid Narva

Wikipedia

Se även Slaget vid Narva (1704).

---

Slaget vid Narva
Del av Stora nordiska kriget
Segern vid Narva, målning av Gustaf Cederström från 1910
Datum 20 november 1700 (ss) 19 november 1700 (gs) 30 november 1700 (ns) Plats Narva, nuvarande Estland Utfall Förkrossande svensk seger
Stridande
Sverige	Ryssland
Befälhavare
kung Karl XII	Charles Eugène de Croy
Styrka
10 610 man	ca 37 000 man
Förluster
667 döda 1 200 sårade	12 000-18 000 döda ~12 000 fångade

Stora nordiska kriget

Reinbeck – Pühhajoggi pass – Narva – Düna – Rauge – Errafster – Kliszów – Peipus I – Hummelshof – Krakow – Nöteborg – Saladen – Pułtusk – Nyenskans – Systerbäck – Poznan – Peipus II – Jakobstadt - Posen - Narva – Punitz – Gemäuerthof – Rakowitz – Freden vid Warszawa – Fraustadt – Kalisch – Grodno – Holowczyn – Malatitze – Lesna – Borgå – Veprik – Poltava – Helsingborg – Viborgs fästning – Riga – Köge bukt – Reval – Gadebusch – Kalabaliken i Bender – Helsingfors – Pälkäne – Storkyro – Rilax – Femer bält – Rügen – Stresow – Kristiania – Dynekilen – Strömstad – Fredrikshald – Stäket – Freden i Frederiksborg – Ledsund – Selånger – Freden i Nystad

Slaget vid Narva är en av den svenska militärhistoriens största segrar, som utkämpades vid denna nordestländska stad den 20 november 1700, mellan den 10 500 man starka svenska armén under den 18-årige Karl XII:s personliga ledning och den mer än tredubbelt överlägsna ryska armén, under Charles Eugène de Croys befäl. Den avgörande faktorn för den oväntade svenska segern blev väderleken, då yrsnö blåste svenskarna i ryggen. Omkring 15 000 ryssar stupade, att jämföra med den svenska sidans 667.

[redigera] Bakgrund

I februari 1700 hade stora nordiska kriget utbrutit - Sachsen-Polen, Danmark och Ryssland i allians hade bestämt sig för att nu kuva Sverige, med sin unge oerfarne kung i regeringsställning. Vid mitten av september hade ryska trupper marscherat över gränsen i mening att inta en av det svenska riket östligaste utposter, staden Narva i Estland. Befästningsstadens kommendant, överste Henning Rudolf Horn lyckades emellertid, med sin 1 800 man starka svenska besättning, försvara staden mot ryssarna. Dessa bombarderade slutligen staden från fem batterier, samt företog natten mellan 7 och 8 november tre stormningar mot Ivangorod.

Efter Danmarks kapitulation och utträde ur alliansen i augsuti 1700, överförde Karl XII sina trupper till de baltiska provinserna och Wesenberg (i norra Estland, 120 km väster om Narva). Besluten att undsätta Narva, lämnade han först 5 000 man till Livlands skydd och avmarscherade 13 november med 5 100 man infanteri samt 3 100 man kavalleri och dragoner mot staden. Under natten till den artonde togs genom överraskning passet Pühajõe, som försvarades av general Boris Sjeremetjev och hans 6 000 man, och den nittonde befann sig svenskarna vid Lagena, 10-12 km från Narva. Väster om staden hade ryssarna uppfört en 7 km lång befäst linje med vall och grav, vilken stödde sina båda flyglar mot floden. Denna linje besattes av 35 000 (enligt ryska uppgifter; medräknas även det med hären åtföljande trossen m.m., torde antalet ha stigit till nära 80 000) man under befäl av hertigen av Croy, efter att tsaren Peter den store själv lämnat armén.

[redigera] Slaget

Svenskarna, för vilka ingen annan utväg fanns än att anfalla, bröt upp på morgonen den tjugonde och stannade omkring 900 meter från den ryska befästningslinjen samt intog slagordning. Generallöjtnant Carl Gustaf Rehnskiöld innehade högsta ledningen. Artilleriet uppfördes på en höjd, benämnd Hermannsberg. I två stora kolonner, den vänstra delad i två mindre, framryckte infanteriet omkring klockan två på eftermiddagen under ett plötsligt uppkommet snöglopp mot två punkter belägna nära mitten av ryssarnas linje. Kavalleriet följde båda kolonnerna. Den ryska befästa linjen stormades i ett tag, och de överkomna svenskarna vände sig åt båda sidor; ryssarna var delade i två från varandra skilda delar. En stor del av trupperna på ryssarnas vänstra flygel begav sig då på flykt. Samma sak skedde även på högra flygeln, tills bron över Narvaån brast. Högra flygelns spillror samlade sig i en vagnborg invid stranden, där en häftig strid uppstod.

Under natten öppnade ryssarna underhandlingar, som slutade med att fritt avtåg medgavs först efter att högra flygeln, mot avlämnande av fanor och kanoner, sedermera även den vänstra mot avlämnande också av handvapen. Endast det högre befälet kvarhölls som fångar. Svenskarna förlorade i slaget 667 döda och omkring 1 200 sårade, ryssarna 12 000-18 000, av vilka en del drunknade under försöket att undkomma. Ett ofantligt byte togs.

Slaget vid Narva blev, bokstavligt talat, startskottet för myten om kungen som den "store fältherren", en myt som fortlevt ända in i våra dagar.