Slaget vid Stegeborg
Wikipedia
| Slaget vid Stegeborg | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Kriget mot Sigismund | |||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Sverige | Polen-Litauen | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Hertig Karl | Sigismund | ||||||
| Styrka | |||||||
| ? | ? | ||||||
| Förluster | |||||||
| 300 | 16 | ||||||
Slaget vid Stegeborg utkämpades vid Stegeborg, den 8 september 1598, mellan hertig Karl, sedermera Karl IX, och Sigismund, kung av Sverige och Polen. Sigismund segrade i slaget som var den första sammandrabbningen under Kriget mot Sigismund.
I augusti 1598 hade hertig Karls män lyckats omringa Sigismunds soldater och skära av deras trupptillförsel. I september blev hertigens armé dessutom allt mer närgången och ställde hårdare krav i förhandlingarna som pågick mellan parterna. Detta gjorde att Sigismund tvingades ta till vapen för att befria sig från den utsatta situationen.
Kungen själv satt visserligen i en fälla, men han hade trupper på andra håll som kunde komma till undsättning. Hans Vejer fick order om att anfalla svenskarna i ryggen, västerifrån. En annan officer, Farensbach, ställde upp i slagordning framför fienden. Karl svarade genast.
På morgonen den 8 september gick hertig Karls utvilade soldater till anfall mot Stegeborg. De fick dock en riktig mardrömsstart och hamnade på en slätt mellan polackernas eldar. En svensk stupade först av alla, vilket stärkte polackernas mod rejält. Enligt deras övertygelse skulle den här som först miste en soldat förlora hela striden. De fick rätt. Efter några timmar var Sigismunds seger klar och han gav därför storsint order om att avbryta dödandet
Hertig Karl och hans armé drog sig snabbt tillbaka till deras läger vid Mem. Förlusterna räknades till 300 man, men det var ändå prestigen som sved mest för Karl. Han kände sig extra förödmjukad när Sigismund uppträdde storsint. Allting blev så påfrestande att den vanligtvis envise Karl ville avgå och fly med sin familj från landet. Några högt uppsatta officierare lyckades dock övertala honom att stanna och Kriget mot Sigismund kunde fortsätta.
