Spårtaxi

Wikipedia

Spårtaxi i gatumiljö

Spårtaxi är ett färdmedel. Den bärande idén med ett spårtaxisystem är att kollektivtrafikresor ska kunna anpassas individuellt i samma utsträckning som privata bilfärder.

I de försök som finns och planeras finns ett planfritt byggt spårnät några meter över gatuplan med tätt belägna stationer. På stationerna beställer man en resa till sin bestämmelseort på en datorpanel, och dörrarna till den automatiskt drivna förarlösa vagnen som står inne (eller strax kommer dit) öppnas, och man kan lugnt sitta under hela resan, dit vagnen styrs automatiskt, ungefär som att åka hiss.

Till spårtaxisystemets största fördelar hör att man har ett transportmedel avskilt från övrig trafik där trafikanten själv bestämmer vart denne skall utan att behöva åka onödiga omvägar.

En nackdel med spårtaxi är ingreppen i stadsbilden som gör att spårtaxi troligen aldrig kommer att byggas i gamla centrala stadskärnor - om banorna inte läggs under mark - vilket också är möjligt. Anläggningskostnaderna är i nuläget väldigt svårt att säga något om eftersom det inte finns någon leverantör med ett färdigt system att leverera. Gissningsvis ligger kostnaden mellan 30-50% av spårväg. Transportslaget kan tänkas vara känsligt för störningar då det lätt uppstår stockningar i knutpunkter och vid större på och avstigningsplatser, precis som i bil- och tågtrafik. Finessen med spårtaxi är dock att systemet skall konstrueras utan större knutpunkter, men de kan uppstå i ett snålt dimensionerat system. Eftersom endast ett fåtal personer som går på på ett ställe skall av på samma ställe blir det mycket tomkörningar och utnyttjandegraden blir låg, enligt många relativt samstämmiga simuleringar mellan 60 och 80%. Tilläggas kan att utnyttjandegraden (för fordon i rörelse) blir högre än vid andra kollektiva resor eftersom outnyttjade fordon står parkerade. När all tillgänglig transportkapacitet används är dock fortfarande många lediga säten i spårbilsflottan, medan t.ex. en full spårvagn utnyttjas maximalt. Spårbilar kan inte konkurrera med tunnelbanan i kapacitet, utan bör i första hand användas där medelhög transportkapacitet krävs. En rimlig kapacitet är 2500 personer/timme, att jämföra med ca 12000 pers/tim för tunnelbana.

Ett spårtaxisystem fungerar liksom alla andra trafikslag bäst vid trafikbelastning som är relativt jämnt fördelat över tiden. Exempel på detta kan vara flygplatser eller universitetsområden.

Idén om spårtaxi har funnits länge, redan 1971 lanserades idén om spårtaxi som en del av Göteborgs kollektivtrafik.^[1] Planerna nådde aldrig längre än idéstadiet.