Spelman
Wikipedia
Spelman, i det gamla bondesamhället en person som spelade bruksmusik ofta till dans, men också vid andra viktiga ceremonier såsom vid bröllop där spelmannen spelade brudmarscher, skålvisor, lyckönskningsmusik, skänklåtar, mm. Det vanligaste instrumentet var fiol. Idag används ordet på ett flertal olika sätt, men vanligen avses en person som spelar nordisk spelmansmusik - musik med rötter i 1800-talets bondesamhälle, som oftast framförs på instrument från den tiden. Grunden i spelmansmusiken är dansrytmer som polska, schottis, vals och polka, samt lite icke dansmusik som gånglåtar - oftast på fiol eller nyckelharpa. Ibland inbegrips även musiker som framför andra typer av instrumental nordisk folkmusik, såsom musik från fäbodskulturen.
Spelmansmusik och spelmän finns över hela Norden. På finska heter spelman pelimanni.
Vilka instrument en spelman kan spela och inte, förefaller inte väldefinierat. Den lätt upproriske Ale Möller, som sysslat med många typer av musik och gärna spelar svensk folkmusik på sitt favoritinstrument bozouki från Grekland, kallar gärna sig själv "bozoukispelman". Det är ett ordval som torde vara ägnat att provocera en smula - men så länge han spelar de traditionella dansrytmerna och dessutom många traditionella låtar med okänd upphovsman har de flesta svårt att säga emot när han kallar sig spelman. Någon gång kan ordet spelman syfta på någon som spelar utomnordisk musik - då oftast fiolbaserad, som exempelvis i filmtiteln Spelman på taket (Fiddler on the roof).
Om en svensk folkmusiker kan framföra låtar på ett traditionsenligt sätt och besitter god spelteknik, kan han eller hon få utmärkelsen riksspelman. Ordet spelman används även ofta som ett allmänt honnörsord för de värden man sätter högt i folkmusikutövande; då kan en spelman vara en person som spelar i en obruten tradition av spelmän från trakten, eller av kärlek till musik och inte för pengar.
