Spetsning på påle
Wikipedia
Spetsning på påle var ett dödsstraff i Sverige, särskilt framtaget för motståndsmän i Skåneland. Spetsning praktiserades inte i andra erövrade provinser. En spetsig påle fördes in mellan ryggraden och huden så den stack ut bakom nacken. På så vis kunde det vara 4-5 dygn innan döden kom som en befriare. Pålarna restes längs vägarna "androm till varnagel". Enligt ett ögonvittne, svenske generalguvernören Magnus Gabriel de la Gardie, var vägarna i Skåneland ibland kantade av spetsade "snapphanar".
Peter den Store använde en annan variant, där en påle stacks upp genom ändtarmen, så den kom ut genom halsen.
Den mest kända personen, som satts i förbindelse med spetsning på påle, är tveklöst den valakiske fursten Vlad Tepes (1431-76).