Sud Aviation Caravelle

Wikipedia

SE-210 Caravelle III

Beskrivning
Typ	Passagerarflyg
Besättning	3 piloter, 2-3 kabinpersonal
Kapacitet	74-94 i SAS
Första flygning	27 maj 1955
I aktiv tjänst	26 april 1959
Varianter	I, IA, III, IV, VI, VI-N, VI-R, VII, 10B, 10R, 11R
Tillverkare	Sud Aviation
Generella egenskaper
Längd	32,01 m
Vingbredd	34,30 m
Höjd	8,72 m
Vingyta	146,70 m²
Tomvikt	24 185 kg
Lastförmåga	8 290 kg
Maximal startvikt	46 000 kg
Motor	2 × Rolls Royce Avon RA 29/3 Mk 527B
Motorstyrka	2 × 5 171 Kp
Prestanda
Maximal hastighet	850 Km/h (0,81 mach)
Räckvidd vid maximal vikt	3 200 Km
Transporträckvidd
Operativ flyghöjd	8 500 m
Stighastighet
Kraft/viktförhållande
Övrigt
Övrigt

Caravelle är ett jetflygplan tillverkat i Frankrike som var banbrytande då det var det första jetdrivna flygplan med motorerna placerade i akterpartiet och inte i vingarna. Första flygning år 1955. Nikita Chrustjov blev så imponerad av Caravellen under en provtur i Frankrike att han beordrade en Sovjetisk variant, det blev Tupolev Tu-134. Tillverkningen av Caravelle upphörde år 1972 efter 282 tillverkade enheter inklusive prototyper. Idag finns det inget flygande exemplar kvar.

Innehåll

1 Historik
- 1.1 Utprovning
2 Tjänstgöring
- 2.1 Användning i det svenska flygvapnet
- 2.2 Operatörer
3 Teknisk beskrivning
4 Versioner
5 Källa

[redigera] Historik

Första steget i Caravelles historia sker den 12 oktober 1951 när Comité du Matériel Civil lovade statligt bidrag till ett projekt som konstruerar ett inhemskt jetdrivet passagerarflygplan. Flygplanet skulle utvecklas enligt följande specifikationer:

- Ska kunna flyga upp till 2000 km

- Hastighet över 600 km/h

- 55 - 65 passagerare

- Max last 6 - 7 ton

Specifikationen angav inget om antal motorer eller typ av motor. Kommittén hade flera konstruktioner att välja mellan och den 28 mars 1952 reducerades antalet aktuella projekt till tre: S.O. 60, Hurel-Dubois och Sud-Est X-210. I september 1952 hade kommittén beslutat sig för X-210. Projektnamnet ändrades till SE-210 Caravelle.

[redigera] Utprovning

Den första prototypen med c/n 01 (construction number) var klar den 21 april 1955. ”Zero One” användes först för prov på marken. Den 27 maj gjordes den första flygningen. Efter 411 flygtimmar bestående av test överfördes flygplanet till Air France för utvärderingstest. Detta bestod främst i fraktflygningar mellan Frankrike och Nordafrika. Många speciella testflygningar genomfördes också. Bland annat gjordes tre flygningar mellan Alger och Paris på endast en motor. Sista flygningen med Zero One genomfördes den 16 april 1966.

C/n 02 gjorde sin första flygning den 6 maj 1966. Med erfarenheter från flygningar med c/n 01 gjordes vissa modifieringar på Zero Two. Dessa modifieringar utvärderades under cirka 100 flygtimmar. Efter det utrustades flygplanet med inredning för passagerarflyg. Det skulle alltså användas i air line operation för utvärdering bland annat av SAS.

C/n 03 byggdes endast för att användas i utmattningsprov. Proven skedde på den statliga provningsanstalten i Toulouse med början i juni 1958. Man sänkte ner flygplanskroppen i en vattenbassäng och fyllde vatten i kroppen med olika tryck för att simulera olika flyghöjder. Proven motsvarade 30 000 flygtimmar. Proven gjordes för att säkerställa att flygplanet skulle hålla och inte lida av samma problem som DH Comet.

C/n 04 användes endast till statisk utprovning. Detta innebar att man hängde vikter eller på annat sätt belastade flygplanet. Till slut användes domkrafter för att bestämma den hur stor kraft flygplanet klarade innan kollaps. Prov utfördes även på landställ, roder och klaffar med mera.

När alla tester var genomförda med gott resultat certifierades SE-210 den 2 april 1959.

[redigera] Tjänstgöring

Den första serietillverkade Caravellen (c/n 1) flög för första gången den 18 maj 1958. SAS fick sin första Caravelle (c/n 3) den 13 april 1959. SAS funderade länge på vilket flygplan man skulle använda till kort- och medeldistanserna. Den 28 juni 1957 beställde SAS sex flygplan och nitton på option. SAS fick bra rabatt på priset eftersom ordern var så viktig för Sud Aviation. Att få ett stort utländskt bolag att köpa flygplanet betydde mycket för att fler bolag skulle köpa. SAS blev de första att ta Caravelle i trafik, den 26 april 1959. Totalt opererade SAS tillslut med 21 stycken Caravelle. SAS avvecklade sin Caravelle-flotta under 1974 och den sista officiella flygningen genomfördes den 25 september. Med sina 21 flygplan blev SAS den näst största operatören av Caravelle, endast Air France hade fler.

[redigera] Användning i det svenska flygvapnet

Två av SAS flygplan såldes under 1971 till Försvarets Materialverk för användning i Flygvapnet som signalspaningsflygplan. Tidigare hade TP52 Canberra och TP82 Vickers Varsity används till detta men förfinad teknik krävde större utrymme och lastkapacitet. Man ville kunna använda flygplanen ganska lång tid framöver så endast de plan med kortare gångtid var aktuella. Dessa plan var Dag Viking (c/n 172) och Alrik Viking (c/n 210). I flygvapnet blev beteckningen TP 85 och var i drift fram till 1998. Efter tjänstgöringen i flygvapnet står c/n 172 på Malmens flygplats och c/n 210 ägs av Le Caravelle Club och finns på Arlanda.

[redigera] Operatörer

Caravelle har flugits av:

(antal flygplan anges för de 8 störata ägarna)

Dessutom varit VIP transport för Rwandas regering.

[redigera] Teknisk beskrivning

När Caravelle kom ansågs dess teknik och designlösningar vara långt före sin tid. Det viktigaste var placeringen av motorerna på bakkroppen och det helt hydrauliska styrsystemet. Att placera motorerna på bakkroppen skulle ge fördelar i form av renare vinge och tystare kabin. En annan fördel som det gav var att flygplanets längdstabilitet påverkades mycket lite vid gaspådrag.

Caravelles nosparti var identiskt med det som satt på DH Comet och cockpiten såg även nästan lika ut. En annan sak som erfarenheterna från Comet påverkade var formen på fönstren. På Comet hade en för liten radie på fönstren orsakat utmattning i metallen. På vingarna sitter stora luftbromsar som tillät en sjunkhastighet på 6000 fot per minut. Landställen består av ett huvudställ och ett nosställ. Ett annat intressant faktum är att det fanns en utfällbar trappa längst bak i kabinen vilket gjorde att man inte behövde köra fram någon trappa för att gå av och på. Kabinen i SAS flygplan kunde ta mellan 74 och 94 passagerare (beroende på version) i rader om 3+2 stolar. De tidiga Caravelle hade bromsskärm för att förkorta bromssträckan vid dåligt väder.

Från projektets början hade man tänkt använda inhemska motorer. Det fanns dock inga motorer som uppfyllde specifikationerna. De första flygplanen fick Rolls Royce Avon R.A. 29-motorer av olika versioner. De senare versionerna av flygplanet utrustades med Pratt & Whitney motorer.

[redigera] Versioner

[redigera] Caravelle I

Det första Caravelle I flög för första gången den 18 maj 1958. 20 tillverkade flygplan. Motorn var RR Avon RA. 29 Mk 522. Jämfört med prototyperna hade kroppen förlängts 1,5 meter för att rymma en väderradar. Flygplanet hade även försätts med en jång dorsal-fin.

[redigera] Caravelle IA

Flög för första gången 11 februari 1960. 13 tillverkade flygplan. Den enda skillnaden mot de tidigare flygplanen var att de hade RR Avon RA. 29/1 Mk 526.

[redigera] Caravelle III

Flög för första gången 30 december 1959. Serien omfattade 78 flygplan. Motorn var RR Avon RA. 29/3 Mk 527.

[redigera] Caravelle VI

Flög för första gången 10 september 1960. United Airlines beställde 20 flygplan efter modifieringar (bland annat spoilers, bättre bromsar och motorer med reversering). Dessa flygplan kallades VI-R och de övriga Caravelle VI kallades VI-N. VI-R tillverkades i 56 exemplar och VI-N i 53 exemplar.

[redigera] Caravelle VII

En Caravelle III såldes till General Electric, som försåg det med motorer av typen CJ805-23C. Motorn utvecklades av GE för att driva den kommande Caravelle 10 och 10A. Dessa versioner blev det dock nerlagda.

[redigera] Caravelle 10B ”Super Caravelle”

Flög för första gången 3 mars 1964. Tillverkades i 22 exemplar. Utrustad med Pratt & Whitney JT8D-1 med dragkraftsreversering och en APU.

[redigera] Caravelle 10R

Dessa flygplan var modifierade Caravelle VI-R. Dessa försågs med P&W JT8D-7 motorer med dragkraftsreversering. Fanns i 20 exemplar. Flög för första gången 18 januari 1965.

[redigera] Caravelle 11R

En förlängd 10R. Denna version var ett mixat passagerar/fraktflygplan. 6 flygplan tillverkades. Flög för första gången 29 oktober 1970.

[redigera] Källa

Kontakt, Kontaktgruppen för flyghistorisk forskning, 1975. "SE-210 Caravelle"

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org../../../s/u/d/Sud_Aviation_Caravelle_462e.html

Kategori: Flygplan