Svenska kalendern
Wikipedia
Den svenska kalendern, som användes mellan 1 mars 1700 (11 mars 1700 enligt den gregorianska kalendern och 29 februari 1700 enligt den julianska kalendern) och den 30 februari 1712 (11 mars 1712 enligt den gregorianska kalendern och 29 februari 1712 enligt den julianska kalendern) var tio dagar efter den gregorianska kalendern och en dag före den julianska kalendern.
I november 1699 beslutades det att Sverige gradvis skulle anta den nya stilen (den gregorianska kalendern) med början år 1700. Processen skulle gå till så att man tog bort en dag om året under elva år. (Vissa källor menar att planen var att skippa alla skottdagar under perioden 1700-1740, för att på så sätt gradvis närma sig den gregorianska kalendern under en period av 40 år.) Enligt planen skippades skottdagen år 1700, men under de följande åren togs inga fler dagar bort.
I januari 1711 beslutade kungen, Karl XII, att Sverige skulle ge upp och gå tillbaka till den gamla stilen (den julianska kalendern). En extra dag förlades till den 30 februari 1712 och på så sätt kom Sverige dagen därpå, den 1 mars 1712, på nytt i fas med den julianska kalendern.
Först 1753 skulle Sverige övergå till den gregorianska kalendern genom att 17 februari följdes av 1 mars. Trots detta antog inte Sverige förrän 1844 de gregorianska reglerna för att fastställa när påsken skulle infalla.
