Svindlande höjder
Wikipedia
Svindlande höjder (en. Wuthering Heights), roman av den brittiska författaren Emily Brontë. Bokens titel syftar på huset, eller godset, som historien kretsar kring.
Boken gavs ut 1847 under pseudonymen Ellis Bell. Samma år romandebuterade också Emilys systrar Charlotte Brontë och Anne Brontë med böckerna Jane Eyre och Agnes Grey. Jane Eyre var den av böckerna som togs emot bäst av sin samtid, men det är Svindlande Höjder som idag står sig bäst, både hos den breda publiken och inom litteraturforskningen.
Innehåll |
[redigera] Handling
Berättelsen löper omkring det tragiska kärleksförhållandet mellan Catherine Earnshaw och Heathcliff som återberättas i en ramberättelse av bland andra Mrs Dean för ett manligt "jag" på godset Wuthering Heights. Heathcliff hade en gång som barn kommit till trakten där släkterna Linton och Earnshaw levat i alla tider. Catherine Earnshaw var en fin fröken, och fick inte gifta sig med honom, utan gifte sig i stället ståndsmässigt med sin granne Edgar Linton. Detta leder till att Heathcliff beslutar sig för att ruinera de båda släkterna.
[redigera] Släktträd
Persongalleriet i Svindlande Höjder är rikt, många av namnen är väldigt lika varandra och romanen spänner över flera generationer. Detta kan göra det svårt att hålla reda på vem som är vem. Därför kan det vara till hjälp att ha ett släktträd där de viktigaste karaktärernas relationer till varandra presenteras.
[redigera] Stil
Det har diskuterats över huruvida Svindlande Höjder tillhör romantiken eller realismen. De många stilbrotten mot både den ena och den andra av de litterära stilarna som kan ses i boken tyder inte på något klart svar. Här finns både väldigt realistiskt skildrat vardagsliv och ett språk som är klart och fritt från floskler; båda klart realistiska drag. Samtidigt finns det naturmystik och spöken; drag typiska för romantiken. Det handlar snarare om att romanen är ett mellanting mellan romantik och realism, med beståndsdelar från båda håll.
[redigera] Berättarteknik
Svindlande Höjder är uppbyggd på så vis att man får följa historien genom två berättare. Boken börjar med att den ene av berättarna, Lockwood, 1801 kommer till Wuthering Heights för att hyra Thrushgross Grange. Väl där träffar han den berättare som kommer att presentera större delen av boken för oss, hushållerskan Nelly Dean.
Att laborera med multipla infallsvinklar på det här sättet är någonting som är väldigt typiskt för romantikens litteratur och talar inte för det objektiva eller realistiska. Dessutom är dessa berättare oerhört subjektiva, vilket i synnerlighet märks på Nelly Deans sätt att förhålla sig till de människor hon beskriver. Detta leder läsaren till att fundera över huruvida man får en rättvis bild av historien. Hur mycket påverkas berättandet t.ex. av Nelly Deans relation till personen hon beskriver? På vilket sätt hade de händelser som Nelly Dean inte var med och bevittnade förändrat vår helhetssyn på eller förståelse av romanen?
Från och med kapitel 15 blir det dessutom än mer komplicerat, för nu är det Lockwood som återberättar det Nelly Dean har berättat för honom.
”Jag har nu fått höra hela historien om min granne, berättad i olika omgångar när hushållerskan har haft lite tid över mellan viktigare göromål. Jag ska nu återge den med hennes egna ord, fast en smula mer kortfattat.” (s. 204 Brontë, Emily "Svindlande Höjder", Albert Bonniers Förlag 2002)
Det här skiljer sig klart från andra, renodlade realistiska verk, såsom Balzacs ”Pappa Goriot”. Där har berättaren ett örnperspektiv och ser alla karaktärer, alltid. Han deltar dessutom inte i romanens händelser, vilket minskar "risken" för subjektivitet.
[redigera] Moderna perspektiv
Svindlande Höjder är, som skrivet ovan, den av Brontë-systrarnas böcker som har åldrats bäst. Detta beror till stor del på att många olika litterära teoretiker har lyckats hitta element i den som de tycker stödjer just deras syn på vad boken vill förmedla.
[redigera] Historiskt-marxistiskt perspektiv
Den här tolkningen, gjord av Terry Eagleton, bygger på att Heathcliff, Wuthering Heights och Thrushgross Grange alla symboliserar olika samhällsklasser.
Trushcross Grange står för den aristokratiska godsägarklassen. De sköter sitt jordbruk på ett kapitalistiskt sätt - andra gör jobbet år dem medan de sitter på ruvar på kapitalet.
Wuthering Heights symboliserar ett äldre, utdöende samhällssystem. Livet de för på gården står för det självförsörjande naturahushållet, upprätthållet av en bondeklass som är på väg att försvinna.
Slutligen har vi Heathcliff. Hans förmåga att själv, från ingenting alls, skapa sig en stor förmögenhet, ser Eagleton som en symbol för borgarklassens framfart. Hans handlingar och metoder i boken visar på hur borgarklassen övertar aristokratins medel och sveper undan bondeklassen för att kunna konkurrera med aristokratin om makten.
Det blir alltså, ur en marxistisk-historisk synvinkel, en klassisk historia om klasskamp. Den här teorin har mötts av många protester, där de flesta fokuserar på problemet om hur Emily Brontë skulle kunna vara medveten om dessa strömningar i samhället. Hon levde på landet, utanför en liten by. Dessutom tyder de fakta vi har om hennes liv på att hon levde i en ytterst isolerad tillvaro, avskuren från sin omvärld och samtid.
[redigera] Feministiskt perspektiv
I en tolkning av Sandra Gilbert beskrivs det hur den äldre Catherine Earnshaws sanna väsen förminskas i och med hennes samröre med släkten Linton. Gilbert menar att det "förvildade" tillstånd som Catherine och Heathcliff befinner sig i när de är tillsammans ute på hedarna kan ses som ett androgynt tillstånd. Catherine är inte en "kvinna", med allt som ordet innebär, utan hon är rätt och slätt människa. Hon är fri och rebellisk, motsatsen till normen för den tidens kvinnoroll. När hon gifter sig med Edgar Linton förminskas hon. Hon lockas av honom till att bli en "lady" och spela den traditionella kvinnorollen. Hon måste tukta sina impulser, sin frispråkighet och sin rebelliska ådra. Hon måste sudda ut sitt tidigare jag, sitt sanna jag, och leva sig in i sin roll. Hon klarar detta relativt väl under tiden som Heathcliff är borta. Men när han återvänder påminner han henne om vad hon gått miste om och hon hamnar i en självdestruktiv spiral som i slutändan kräver hennes liv. De inristningar på fönsterkarmen som Lockwood upptäcker vid sin övernattning i Wuthering Heights visar på den splittring Catherine känner. Är hon Catherine Earnshaw, Catherine Linton eller Catherine Heathcliff?
Det är konflikt mellan den Catherine som hon egentligen är, och den Catherine som andra förväntar sig att hon ska vara för att passa in i samhället.
[redigera] Filmatiseringar
Berättelsen har filmatiserats flera gånger, den mest kända lär vara filmen från 1939 med Laurence Olivier och Merle Oberon i huvudrollerna. Andra stora filmatiseringar inkluderar en från 1992 med Ralph Fiennes och Juliette Binoche och en från 1970 med Timothy Dalton och Anna Calder-Marshall.
[redigera] Svindlande höjder i andra sammanhang
Svindlande höjder har också blivit omgjord till musikal och opera, och den engelska popsångerskan Kate Bush hade 1978 en stor hit med låten "Wuthering Heights" vars text var inspirerad av Brontës roman.
