Symfoniorkester
Wikipedia
Symfoniorkestern är den största och idag absolut vanligaste typen av orkester. Den består av cirka 60–100 musiker.
En fullt utbyggd symfoniorkester kräver drygt 100 musiker. Orkestern leds av en dirigent. Instrumenten delas in i grupper; stråkinstrument, träblåsinstrument, bleckblåsinstrument och slagverk. Utöver instrumenten i dessa grupper ingår ibland harpa, celesta och piano i orkestern.
Symfoniorkestern är främst anpassad för att spela musik komponerad från den wienklassicistiska epoken och framåt. Under tidigare musikhistoriska epoker användes vanligen andra typer av ensembler och orkestrar.
Den moderna symfoniorkestern växte fram under 1800-talet för att motsvara dåtidens tonsättares allt större krav på varierade uttrycksmöjligheter. En mindre symfoniorkester med upp till ca 30 musiker kallas ofta kammarorkester.
Innehåll |
[redigera] Symfoniorkesterns uppsättning
[redigera] Stråksektionen
Sitter i en halvcirkel runt dirigenten: Första violinerna sitter, från publiken sett, till vänster om dirigenten, längst fram på podiet. De är vanligen åtta till sexton medlemmar. Förstaviolinerna spelar vanligen melodistämman. Andra violinerna sitter framför och till vänster om dirigenten, och vanligen ett par medlemmar färre än förstaviolinerna. Altfiolerna är stråkarnas mellanstämma och sitter framför och till höger om dirigenten. De är cirka fyra till tolv stycken. Violoncellerna kan spela såväl basstämmor som melodistämmor och är placerad till höger, längst fram på podiet. De är cirka tre till tolv stycken. Kontrabasarna är den lägsta stämman bland stråkarna och består av två till tio medlemmar. De är placerade bakom cellisterna, längst till höger på podiet.
[redigera] Träblåssektionen
Består av grupperna tvärflöjter, oboer, klarinetter och fagotter, och sitter i mitten av podiet. De flesta musikerna har ett eller flera biinstrument som de omväxlande dubblerar, oftast piccolaflöjt, engelskt horn, basklarinett och kontrafagott. Två till fyra musiker ur varje instrumentgrupp medverkar.
[redigera] Bleckblåssektionen
Består av valthorn, trumpeter, tromboner samt bastuba. De sitter bakom stråk- och träblåsgrupperna. En vanlig bleckblåsarbesättning är fyra horn, tre trumpeter, tre tromboner och en tuba. Antalet horn kan dock variera från två upp till sex eller fler, och trumpeterna mellan två och fyra.
[redigera] Slagverkssektionen
Står längst bak och till vänster i orkestern och består av pukor, trummor, cymbaler, tamtam, xylofon, klockspel och rörklockor m m. Slagverksinstrumenten har under 1900-talet kommit att spela en allt viktigare roll i orkestern.
Harpa, piano och celesta ingår i stora symfoniorkestrar. Alla tre instrumenten placeras på vänstra kanten av podiet, bakom violinerna. Harpan infördes i orkestern under andra hälften av 1800-talet, pianot och celestan blev vanligt förekommande under 1900-talet. Det är ingen ovanlighet att ett verk kräver två harpor, men ingen orkester har mer än en fast anställd harpist. Celestan spelas normalt av orkesterns pianist om inte bägge instrumenten spelar samtidigt.
Andra typer av orkestrar: Sinfonietta, Kammarorkester, Mässingorkester, Brassband, Blåsorkester, Stråkorkester, Stråkkvartett, Stråkkvintett
[redigera] Sveriges professionella symfoniorkestrar
- Gävle symfoniorkester
- Göteborgs Symfoniker
- Helsingborgs Symfoniorkester
- Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm
- Malmö Symfoniorkester
- Norrköpings Symfoniorkester
- Sveriges Radios Symfoniorkester
