Altfiol
Wikipedia
 |
| Viola/Altfiol |
|---|
| Typ: Stråkinstrument |
| Familj: Violinfamiljen |
| Stämning: C |
| Strängar: c, g, D1, A1 |
Omfång: c – ca F3 |
| Tessitura: |
| Spelsätt: stråk, pizzicato, flageolett, tremolo, vibrato, sul ponticelli |
| Notation: |
Klav:  |
| Ensembler: Symfoniorkester, stråkkvartett, stråkorkester m. fl. |
| Används i: Barock, wienklassik, romantik, modernism |
Altfiol, viola eller altviolin är stråkfamiljens altmedlem. Altfiolen är äldre än den mindre fiolen, och tillkom under 1500-talet ur de äldre stråkinstrumenten lira da braccio, rebec och fiddla. Den som spelar altfiol kallas altviolinist eller violast.
Altfiol spelas i princip på samma sätt som fiol, men kräver på grund av storleken ett större grepp och en något grövre stråke. I notskrift noteras den i C-klav (altklav). Den är stämd i kvinter en oktav ovanför cellon och en kvint under fiolen. Strängarna är, från den djupaste till den högsta, c, g, d1 och a1. De tre lägsta har en mörk klang, i synnerhet c-strängen. A-strängen avviker ganska mycket i karaktär från de övriga; dess ton kan beskrivas som distinkt och något skarp.
I symfoniorkester och stråkorkester spelar altfiolstämman oftast en ackompanjerande roll, men i de senaste ca 100 årens musik har den blivit mer framträdande.
Violan är det av stråkinstrumenten som används minst utanför den klassiska musiken, men förekommer även exempelvis i nutida svensk folkmusik.
