Syn
Wikipedia
Syn, en del av nervsystemet som gör det möjligt för en organism att se. Den räknas även till människans sinnen. Olika djur har olika synsystem och kan uppfatta ljus av olika våglängder. Människan kan uppfatta ljus mellan 380 - 750 nm vilket brukar kallas synligt ljus. Synen bygger på samverkan mellan en rad organ i kroppen. För att ett skarpt seende skall komma till stånd fordras förutom bildens inträffande på näthinnan, ett klart medium, näthinnans, synnervens och hjärnans integritet, tillräcklig belysning, samt att avståndet till föremålet är tillräckligt stort.
Innehåll |
[redigera] Historia
- 1802 postulerade Thomas Young existensen av tre typer av fotoreceptorer i ögat som var känsliga för var och speciella våglängde i det syniga ljusspektrat. Hermann von Helmholtz utvecklade teorin ytterligare 1850 och menade att de tre typerna kunde klassificeras efter de tre färgerna RGB och att ljusstyrkan tolkades av hjärnan som synliga kulörer. Teorin bevisades över ett århundrade senare år 1964 när mätningar på en enda tappcell kunde göras med hjälp av mikrospektrofotopi.
- Fysikern John Strutt, 3:e baron Rayleigh ställde upp kriterier för vilken vinkel som behövs för optisk upplösning vilken är beroende på ljusets våglängd.
[redigera] Ögat
Ögat registrerar elektromagnetisk strålning som bryts av hornhinna och lins och som projiceras på näthinnan (retina) längst bak i ögat. Cellerna där är specialiserade fotoreceptorer och brukar delas in i stavar som registrerar ljusstyrka och tre typer av tappar som registrerar färgerna rött, blått och grönt. Att färgseendet försämras vid mörker beror på att flera stavar är kopplade till samma nervcell vilket ger en förstärkning av signalen. Nerver som är kopplade från dessa celler kommer samman till synnerven vid blinda fläcken som är den punkt i ögat där nerverna passerar ut till hjärnan och här finns inga sinnesceller. Den gula fläcken på näthinnan består av enbart tappar och det är på detta område som ljuset ska brytas för att man ska se skarp med det direkta seendet. Resten av näthinnan står för det indirekta seendet och är inte lika ljuskänsligt då det består av mestadels stavar. Ögat kontrolleras av en rad viljestyrda muskler vilket gör att man kan vrida på ögonen och av en ringmuskel som drar ut linsen vilket justerar skärpan. Att man har två ögon ger ett djupssende som består i att hjärnan kan tolka de skillnader som finns i bilderna de olika ögonen förmedlar och gör att man lättare kan bedöma avstånd, speciellt till närliggande föremål.
[redigera] Nervsystemet
Synnerven som transporterar signaler från ögat till synnervskorsningen (chiasm) som är en korsning där synnerverna korsars och passerar genom optiska gångar till laterala knäkroppen (lateral geniculate nucleus) som är en mellanstation på väg mot syncentrum i bakre delen av hjärnbarken som är ett stort område där synsignalerna tolkas. Hjärnan har en stor förmåga att tolka signaler och samarbetar med balansorganen i örat vilket gör att bilden kan vändas "rätt" efter att man hängt en bra stund uppochned.
[redigera] Synfel
Brytningsfel
- Närsynthet
- Översynthet (eller "Långsynthet")
- Astigmatism
Ögonsjukdomar
- Presbyopi, (nedsatt ackommodationsförmåga).
- Grå starr
- Grön starr
- Färgblindhet beror ofta på att någon av de tre olika typerna av tappar saknas och är ofta medfött.
- Blindhet
[redigera] Externa länkar
På engelska Wikipedia finns två artiklar visual system (synsystemet) och visual perception(synuppfattningen) som behandlar synen från olika perspektiv.
