The Thrilla in Manila

Wikipedia

The Thrilla in Manila är en klassisk boxningsmatch mellan Muhammad Ali och Joe Frazier. Matchen som gällde Ali-s enade VM-titel i tungvikt ägde rum 1 oktober 1975 i Quezon City, Fillipinerna "systerstad" till Manilla). Näst den legendariska The rumble in the jungle" matchen mot George Foreman ett år tidigare är denna match den mest berömda av Alis många klassiska matcher. Matchen anses allmänt vara en av de hårdaste som någonsin utkämpats.

[redigera] Bakgrund

Rivaliteten mellan Muhammad Ali och Joe Frazier är en av de bittraste i boxningshistorien och den kulminerade med denna match. Ali hade 1967 blivit fråntagen VM-titeln pga vägran att göra militärtjänst i Vietnamkriget. Han blev även avstängd 5 år och fråntagen sitt pass. Pga av det allt större motståndet mot Vietnamkriget i USA hävdes avstängningen efter 3 år och hösten 1970 gjorde Ali come-back och K.O besegrade det stora "vita hoppet" Jerry Quarry.

Joe Frazier hade vunnit OS-guld 1964 och efter att ha besegrat Jimmy Ellis 1970 enade han tungviktstiteln (han hade vunnit "ena halvan" redan 1968) och erkändes av The Ring Magazine som den sanne världsmästaren. The Ring Magazine hade 1967-70 fortfarande räknat Ali som den rätmätige mästaren.

I mars 1971 möttes Frazier och Ali en första gång i vad som kallades "århundradets match". Frazier vann på poäng och i 15-e och sista ronden synade Ali även golvet en gång. Trots prat om en snabb returmatch kom ingen sådan till stånd och i januari 1973 förlorade Frazier VM-titeln till George Foreman. Ytterligare drygt 1 år senare möttes ärkerivalerna en andra gång i en match, där segraren skulle få möta George Foreman. Ali fick revanch och vann på poäng. The rumble in the jungle vann Ali på K.O i rond 8 och återtog dämed VM-titeln som tagits från honom sju år tidigare.

[redigera] Matchen

Don King som varit promotor för Foreman-Ali matchen arrangerade även denna match. Först sades det att matchen skulle gå i Egyptens huvudstad Kairo men det ändrades till Quezon City. Ali fick ett rekordgage på 6 miljoner dollar (enligt vissa källor 7 miljoner dollar) medan Frazier fick nöja sig med 3 miljoner dollar. För att få bästa sändningstid i USA gick matchen på förmiddagen, lokal tid.

Relationen mellan världsmästaren och utmanaren hade alltid varit allt annat än hjärtlig. Ali (nu 33 år gammal) skröt i vanlig ordning nästan hejdlöst inför matchen och förolämpade utmanaren. Frazier (31 år) lovade att han skulle besegra Ali på K.O. När matchen väl inleddes var det Ali som tog kommandot. Han dominerade de inledande ronderna som gick i ett högt tempo och träffade Frazier med många kombinationer. Utmanaren var emellertid fruktansvärd laddad inför matchen och trots att Alis kombinationer snabbt började lämna märken i Fraziers ansikten vägrade han att backa.

Efter sex ronder såg det ändå ut som att mästaren var på väg mot en solklar poängseger eller t.om en K.O seger. Det var emellertid nu som matchen även för Alis del utvecklades till en "holmgång" av sällan skådat slag. Frazier inledde nu en enorm forcering och tvingade Ali på konstant reträtt, mästaren hade stora problem att freda sig. I ett försök att sänka tempot och stoppa Fraziers offensiv gick Ali nu över till ""rope a dope taktiken" (dv s stanna mot repen, gardera huvudet och satsa på kontringar och låsa motståndaren när tillfälle gavs) som varit så framgångsrik mot Foreman. Det hjälpte emellertid inte. Frazier pressade obönhörligen Ali bakåt i rond efter rond och träffade världsmästaren med många hårda kombinationer mot både kropp och huvudet som Ali dock stod pall för. Enligt Frazier själv träffade han Ali upprepade gånger "med slag som borde raserat en vägg", det var enligt honom ofattbart hur Ali klarade att ta emot dem utan knockas. Visserligen fick även Frazier ta emot mycket stryk men det var ändå solklart att han vann varje rond 7-11.

Vid det här laget var båda boxarna utmattade och Fraziers ansikte hade svullnat oroväckande mycket, han började få svårt att se. I rond 12 återgick initiativet till Ali (genom åren har boxningsexprter frågat sig varifrån han lyckades "hitta" nya krafter) och i rond 13 tvingades Frazier slutligen till reträtt. Han fick ta emot många hårda slag men vägrade att gå ner för räkning. I pausen till 14-e ronden ville Fraziers tränare Eddie Futch stoppa matchen, men Frazier vägrade. Hans ansikte var nu så svullet att han knappt kunde se överhuvudtaget. Ali fortsatte att gå på offensiven i rond 14. Frazier hade nu mycket svårt att försvara sig pga synproblemen. Han fick ta emot oerhörda mängder stryk men visade upp ett otroligt hjärta och trots alla slag som Ali öste över honom lyckades mästaren inte slå ned honom. I pausen till 15-e och sista ronden hade emellertid Eddie Futch fått nog. Mot sin utmattade och svårt märkte adepts vilja bad han ringdomaren bryta matchen. Ali förklarades därmed som segrare på TKO i rond 14.

Ali som också fullständigt tömt sina krfter sa efteråt att "det var det närmsta döden" jag någonsin varit. Medan Frazier knappt kunde se hade Ali stora svullnader över hela överkroppen. Alla experter är ense om att matchen tog oerhört hårt på båda boxarna. Ali fortsatte visserligen karriären men nådde aldrig upp till samma nivå igen. Sin sista match gick han först 1981. Frazier drog sig tillbaka 1977 pga kroniska ögonskador.

Källa