Egypten

Wikipedia

جمهوريّة مصرالعربيّة
Ǧumhuriyat Misr al-ˁArabiyah

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk:
Nationalsång: 'Bilady, Bilady, Bilady'
Huvudstad	Kairo [30° 00' N 31° 17'E]
Största stad	Kairo
Officiellt språk	arabiska
Statsskick President Premiärminister	republik Hosni Mubarak Ahmad Nazif
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd	från Storbritannien 28 februari 1922
Yta  • Totalt  • Vatten	1 001 450 km² (29:e) 0,6%
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	78 887 007 (15:e) 77,9 inv/km² (93:e)
BNP (PPP)  • Totalt 2003  • Per capita	$82 427 milj (42:a)
Valuta	egyptiskt pund (EGP)
Tidszon	UTC+2
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Catherine-berget 2 629 m ö.h. Nassersjön 5 250 km² Nilen 6 695 km
Nationaldag	23 juli
Landskod	EG, EGY
Landsnummer	+20

Egypten är en stat i östra Nordafrika, vid Medelhavet och Röda havet. Landet gränsar till Israel, Libyen, Sudan och Gaza. Befolkningen bor företrädesvis längs Nilen medan de egyptiska delarna av Saharaöknen endast är glest befolkade.

Innehåll 1 Historia 2 Geografi 2.1 Klimat och miljö 3 Administrativ indelning 4 Demografi 5 Statsskick och politik 6 Ekonomi 7 Utbildning 8 Kultur 8.1 Världsarv

[redigera] Historia

Huvudartikel: Egyptens historia

Vid floden Nilen utvecklades en av världshistoriens första civilisationer. Ett enat kungadöme, inkorporerande både nildeltat och nildalen, uppstod mot slutet av 3000-talet f.Kr och en rad dynastier styrde sedan Egypten under följande tre årtusenden. De tidsperioder då landet var enat och självständigt kallas för tidigdynastisk/arkaisk tid (ca 3100-2707 f.Kr.), Gamla riket (2707-2170 f.Kr.), Mellersta riket (2046-1793 f.Kr.), Nya riket (1550-1070 f.Kr.) samt Saitisk tid (ca 664-525 f.Kr.). Den Saitiska dynastin avsattes av Persien 525 f.Kr. och Egypten styrdes, med undantag av några årtionden av självständighet, därifrån fram till 332 f.Kr. då grekerna övertog herraväldet, senare följda av Rom från 30 f.Kr. (se även Bysans). Egypten var ett av de första länderna kristendomen spreds till. Den kristna befolkningen, som kallas kopter, är numera en etnisk minoritet i landet.

På 600-talet införde araberna islam och det arabiska språket, och härskade under sexhundra år. En lokal militär grupp, mamlukerna, tog kontrollen vid 1250 och hade ett fortsatt starkt inflytande även efter Osmanska rikets erövring av Egypten 1517. Under 1800-talet gjorde sig Egypten självständigt från osmanska riket. Efter färdigställandet av Suezkanalen 1869 blev landet viktigt för förbindelsen mellan Europa och Asien, men var också djupt skuldsatt. Storbritannien ockuperade Egypten för att skydda sina investeringar i kanalen, men formellt var landet självständigt tills 1914, då Egypten blev ett brittiskt protektorat. Den 28 februari 1922 blev Egypten självständigt och 1936 drog Storbritannien tillbaka en del av sina trupper. Det var dock först efter andra världskriget som det tidigare starka brittiska inflytandet kraftigt minskade. 1953 blev Egypten republik.

Egypten inledde mot slutet av 1950-talet förstatligandet av jordbruk och industri under ledning av landets president Gamal Abdel Nasser, tillhörande det panarabiska partiet Arabiska Socialistunionen. Detta understöddes kraftigt av Sovjetunionen genom teknisk och ekonomisk hjälp. 1967 nådde Nasser nära absolut makt över landet genom att bli såväl premiärminister som partichef, förutom den tidigare posten som president. Nasser avled 1970, och 1972 utvisades all sovjetisk militär personal från Egypten, och de sovjetiska baserna ställdes under egyptisk kontroll.

Efter oktoberkriget 1973 mot Israel kom landet efterhand att orientera sig alltmer mot USA. Anwar Sadat såg till att Egypten blev det första arabland som undertecknade ett fredsavtal med Israel. Detta ledde till kritik från andra arabländer och Sadat mördades 1981. Han efterträddes av vicepresidenten Hosni Mubarak som har genomfört ekonomiska reformer medan de politiska reformerna har gått betydligt långsammare.

Egypten har arabvärldens snabbast växande folkmängd. En stor befolkning, begränsad odlingsbar landyta och beroendet av Nilen fortsätter att överskrida resurserna och är en påfrestning för hela samhället.

[redigera] Geografi

Egypten gränsar till Libyen i väst, Sudan i söder och Israel och Gazaremsan i nordöst. Egypten är en transkontinental nation, och inom landet ligger Suezkanalen och därmed landvägen mellan Afrika och Asien samt sjövägen mellan Indiska oceanen och Medelhavet.

Större städer i landet inkluderar Alexandria, en av världens äldsta städer, Assuan, Asyut, Kairo, al-Mahalla al-Kubra, Giza, Luxor, Port Said, Shubra al-Khayma, Suez, Zagazig och al-Minya.

Egypten inkluderar också delar av Saharaöknen och Libyska öknen. Öknarna kallades "röda landet" i uråldriga Egypten, och skyddade landet från hot från väst.

Oaser inkluderar Bahariya, Dakhleh, Farafra, Kharga och Siwa.

• Lägsta punkt: Qattara-depressionen, 133 meter under havet
• Naturtillgångar: petroleum, naturgas, järnmalm, fosfat, mangan, kalksten, gips, talk, asbest, bly, zink

[redigera] Klimat och miljö

I landet råder ett ökenklimat, med heta, torra somrar och mildare vintrar. Det förekommer regelbundna torrperioder. Jordbävningar är vanliga, liksom översvämningar och jordskred. Sandstormar är också vanliga och ibland förekommer under våren en speciellt het sandstorm som kallas khamsin.

Egypten har många miljöproblem. Jordbruksmark försvinner dels på grund av sand som blåser in från Sahara, dels på grund av att städerna breder ut sig. Nedanför Assuandammen ökar jordens salthalt markant. Den enda permanenta färskvattenkällan är Nilen, så i övriga landet är tillgången på vatten mycket begränsad. Oljeföroreningar och andra vattenföroreningar hotar korallreven, stränderna och det marina djurlivet. Egypten har skrivit på, men inte ratifierat Kyotoprotokollet om klimatförändringar. 81% av elektriciteten framställs av fossila bränslen och resterande av vattenkraft.

[redigera] Administrativ indelning

Huvudartikel: Egyptens administrativa indelning

Egypten är indelat i 27 guvernorat (muhafazat).

[redigera] Demografi

Nästan hela Egyptens befolkning bor på endast 3% av landets totala landarea. Befolkningen är främst bosatt längs med Nilen.

• Befolkningens medelålder: 23,1 år (2002)
• Befolkningens medellivslängd: 70,4 år (2003)
• Religiös tillhörighet: muslimer (mest sunni) 94%, kopter (kristna) och andra 6%
• Språk: arabiska, de högre utbildade förstår i allmänhet engelska och franska
• Analfabetism: 2006 är drygt 42% av befolkningen analfabeter.

[redigera] Statsskick och politik

Egypten är en republik med en president som statschef. Trots parlamentets roll, är presidenten i mångt och mycket enväldig. Landets nuvarande president är Hosni Mubarak.

[redigera] Ekonomi

Under förra årtiondet utvecklades Egyptens makroekonomi på ett positivt sätt under ledning av IMF. Inflationen dämpades, budgetunderskottet minskade och mer investeringar i landet av utländskt kapital gjordes. De senaste fyra åren har de positiva effekterna minskat och investeringar i stora infrastruktur-projekt har ökat budgetunderskottet igen. En dålig växelkurs sedan 1998 har inneburit ett ökat tryck på det egyptiska pundet. Sedan den 11 september 2001 har både turismen och tullinkomsterna från Suezkanalen minskat. Valutan devalverades flera gånger under 2002. Man hoppas kunna utveckla tillgångarna på naturgas i syfte att exportera.

[redigera] Utbildning

De skolpliktiga barnen går i sexårig grundskola. 70% av dessa barn fortsätter till högre nivåer. Skolgången är gratis och det finns 13 universitet i Egypten. Däribland Al Azharuniversitetet, världens näst äldsta universitet.

[redigera] Kultur

De forna egyptierna gjorde ett spel kallat senet.

[redigera] Världsarv

Se UNESCO:s världsarvslista.