TNF-α
Wikipedia
TNF-alpha, TNF, eller enbart Tumor Necrosis Factor är ett cytokin som utsöndras av neutrofiler och makrofager vid infektion. TNFs huvudsakliga funktion är att aktivera inflammation i kroppen genom olika mekanismer. Bland annat rekryterar TNF neutrofiler och monocyter från blodet, ökar uttrycket av adhesionsmolekyler på endotelcellerna, ökar utsöndring av plasmaproteiner från levern (t ex CRP och komplement), inducerar feber via hypotalamus samt har även förmågan att skapa blodproppar genom att koagulera blod.
Sammanfattningsvis är TNF den viktigaste inflammatoriska budbäraren vid en akut infektion, och är ansvarig för att aktivera och samla ihop kroppens immunförsvar för att bekämpa inkräktaren. TNF är den huvudsakliga orsaken till septisk shock, ett livshotande tillstånd som uppstår vid allvarliga bakterieinfektioner, där TNF orsakar inflammatoriska förändringar som leder till kardiosvaskulär kollaps.
Vid många typer av sjukdomstillstånd är halten av TNF för hög i blodet, exempelvis vid Reumatoid Artrit. Många typer av behandlingsmetoder syftar därför till att minska halten av funktionellt TNF, eller blockera dess verkan. Det kan åstadkommas exempelvis genom TNF-specifika antikroppar. Exempel på läkemedel är:
- Etanercept
- Adalimumab
- Infliximab
