Torsten Stålhandske
Wikipedia
Torsten Stålhandske, krigare, född den 1 september 1593 på Hummelsunds gård i Borgå socken i Finland, död den 21 april 1644 i Haderslev, son till Torsten Svensson (Stålhandske) och Carin Lydiksdotter Jägerhorn, gift 1643 med Kristina Horn.
Som underofficer vid Livgardet, följde Torsten Stålhandske 1626 Gustaf II Adolf till Preussen, blev samma år major vid Arvid Horns regemente och 1627 vid kavalleriet under Åke Henriksson Tott. Han utnämndes 1629 till överstelöjtnant vid Nylands och Tavastehus kavalleri och anförde under trettioåriga kriget ständigt de finska ryttarna. I slaget vid Breitenfeld 1631 stod han med sina ryttare på den, av Gustaf II Adolf själv anförda, högra flygeln och bidrog i väsentlig mån till segern. I träffningen vid Nürnberg sprängde han med sina finnar österrikiske översten Cronbergs "oövervinneliga krigare” och avgjorde vid Lützen, då Gustaf II Adolf stupat, till stor del genom sitt kraftiga ingripande segern till svenskarnas fördel.
1634 blev han sårad i slaget vid Hameln. 1635 förenade han sig, såsom generalmajor, med huvudarmén under Johan Banér. I slaget vid Wittstock erövrade han med egen hand trettiofem fanor och standarer samt kastade, när segern höll på att vända sig åt fiendens sida, med oemotståndlig kraft de fientliga skarorna överända och drev dem på flykten. På samma sätt utmärkte han sig i slaget vid Chemnitz samt i Schlesien, där han nästan ensam hela året 1640 försvarade sin ställning mot greve Mansfeld. Slutligen, i april månad 1642, förenade han sina skaror med Lennart Torstensons armé samt deltog i det andra slaget vid Breitenfeld, där han illa sårades. I maj blev han general över kavalleriet. 1643 följde Stålhandske Torstenson till Böhmen, tillintetgjorde 1644 på Jylland en fientlig häravdelning, men insjuknade och dog den 21 april 1644 i Haderslev. Torsten Stålhandske begrovs i Åbo domkyrka.
Trots att han var liten till växten, skall Stålhandske ha haft en utomordentlig kroppsstyrka. Då någon fången officer, i synnerhet någon polack eller österrikare, vilka han inte kunde med, fördes till svenska lägret, hälsades han av Stålhandske med ett handslag, som kom blodet att spricka ut under naglarna. Vid utväxlingen plägade han bedja dessa offer för sina smekningar hälsa herrarna av befälet, att han önskade träffa dem för att ge dem ett ärligt svenskt handslag.
