Vadstena artiklar
Wikipedia
Vadstena artiklar kallas en överenskommelse av 13 februari 1587 mellan Johan III och hertig Karl av Södermanland angående de kungliga och furstliga rättigheterna i den senares hertigdöme. Johan III önskade, särskilt till följd av den liturgiska striden, inskränka Karls makt till överensstämmelse med de honom själv som hertig påtvungna Arboga artiklar, och på en riksdag i Stockholm 1582 utfärdade han, med stöd av rådet och adeln, 27 januari en "stadga om kunglig och furstlig rättighet". Enligt denna skulle de "kyrkoseder", som av prästerskapet samtyckts för riket, iakttagas även inom furstendömet; biskopar och lagmän inom furstendömet skulle tillsättas, de förra med kungens samtycke, de senare av kungen inom enligt landslagens föreskrift upprättat förslag; ifrån furstarnas dom skulle vad få ske till kungen, och denne skulle även inom hertigdömena låta hålla räfsteting; endast kungen skulle äga att utdela frälserätt och döma frälsemän för förräderi, och även i andra mål skulle livsstraff på en frälseman endast med kungens samtycke få verkställas; fredlöshet inom riket skulle gälla även inom hertigdömena, och alla för det förra antagna in- och utförselförbud och skattebevillningar skulle vara bindande för de senare; ärftliga förläningar inom ett hertigdöme skulle få ges endast för den tid detta var avsöndrat; hertigarna skulle inte utan kungens samtycke få slå mynt, och adeln inom hertigdömena skulle göra rusttjänst omedelbart till kungen.
Hertig Karl, som först i juli samma år fick kännedom om denna stadga, godkände den emellertid inte. Slutligen, då rådet föreslog att tvisten i enlighet med Gustaf Vasas testamente skulle slitas genom en rättegång inför ständerna, inlät han sig dock på underhandlingar. Resultatet av dem blev de "artiklar" eller den "konstitution om de kungliga och furstliga rättigheterna", som utfärdades på en riksdag i Vadstena. Genom dem modifierades Stockholmsstadgan på följande sätt. Vid tillsättande av biskop i hertigdömet skulle kungen vara bunden inom ett av ärkebiskopen, Uppsala domkapitel och Strängnäs stifts prästerskap upprättat tremannaförslag, på vilket dock för honom misshagliga personer inte skulle få plats; vid upprättandet av lagmansförslaget skulle även hertigen ha en röst; kungsräfst skulle få hållas inom hertigdömet endast när "det för allmogens tarvor och klagomål synnerligen behöves"; någon annan inskränkning i hertigens domsrätt över adeln inom furstendömet än den allmänna vadrätten och kungens samtycke till livsstraffs verkställande omtalas inte; hertigen fick rätt att ge dem, som flytt undan kungens onåd, tre månaders lejd; han skulle få delta i besluten om in- och utförselförbud och allmänna gärder, men också att underhandla med sina undersåtar om särskild skatt. Frågan om hans rätt att slå mynt uppsköts, och frågorna om liturgien och rusttjänsten av adeln inom hertigdömet hänsköts, den förra till ett kyrkomöte för hela riket, den senare till adeln i dess helhet, vilken i ett (dock inte undertecknat) betänkande uttalade sig för rusttjänstens utgörande omedelbart till kungen.
Då Johan med anledning av sin brytning med rådet behövde hertigens stöd blev han villig att till dennes förmån ändra artiklarna, såsom ses av förslag härom från 1590, men någon slutgiltig ny uppgörelse synes inte ha kommit till stånd under hans livstid. I den bekräftelse på Karls furstendöme som Sigismund avgav i samband med sin kröning (antedaterad 23 februari 1594) blev emellertid alla stadgar fr.o.m. "kung Eriks tid", som stred mot Gustaf Vasas testamente, förklarade ogiltiga och kraftlösa. Därmed var "Vadstena artiklar" definitivt avskaffade.
