Valfångst

Wikipedia

Valfångst, valjakt, fångst av valar. Valfångst har förekommit eller förekommer i organiserad form i bland annat Japan, Grönland och Norge. En organisation som behandlar valfångst är IWC, Internationella Valfångstkommissionen. Valar fångas genom att man skjuter en granat med harpun mot dem. Granaten exploderar trettio centimeter inuti valens kropp och försätter den i chock tills den avlider. Tidigare sköt man harpuner med en mindre kanon och man har också jagat val med harpuner som kastats med handkraft. Sedan 1986 är kommersiell valfångst förbjuden.

Under medeltiden jagades valar för deras kött, tran som användes som bränsle och de stora gomlisterna som användes för husbygge. Redan vid slutet av medeltiden var stora flottor ute för att jaga de stora valarterna, huvudsakligen grönlandsval och rätvalar. Till exempel hade den nederländska flottan under 1500-talet och 1600-talet cirka 300 valfångstskepp med 18 000 män i besättning. Under 1700-talet och 1800-talet jagades huvudsakligen bardvalar, för att få gomlisterna som användes i korsetter och krinoliner. Dessutom användes kaskelotens spermaceti som smörjmedel för maskiner och dess ambra som grundämne för farmacin och parfymframställning. Efter uppfinnandet av sprängharpunen ökade jakten tydligt. Stora skepp omvandlades till moderskepp och där förädlades valen till olika produkter. Ungefär vid början av 1900-talet hade valar en stor betydelse som råvarukälla för industrin. Under denna tid pågick en intensiv jakt. Till exempel jagades på 1930-talet varje år omkring 30 000 valar.

De flesta valarter är idag hotade i beståndet. Några större valarter blev nästan utdöda. Fullständigt utrotade blev till exempel gråvalspopulationen i Atlanten och biscayavalen. Av arten nordkapare finns troligtvis bara 300 till 600 individer. Populationen av blåvalen uppskattas till maximalt 14 000 individer.

De första skyddsåtgärderna för valar fastställdes 1931. Tydligt hotade arter som knölvalen, som vid denna tid bara hade hundra djur, blev skyddade. Dessutom skapades de första skyddszonerna. 1946 grundades den internationella valfångstkommissionen, som ska säkra valarnas bestånd. Denna organisation förbjöd 1985 dödandet av valar fram till 2005. Ändå bedrivs valfångst huvudsakligen av japanska flottor som anger forskning som anledning.