Vilhelm I (tysk kejsare)
Wikipedia
Vilhelm I, ty. Wilhelm I., född 22 mars 1797, död 9 mars 1888, kung av Preussen från 1861, tysk kejsare från 18 januari 1871. Son till Fredrik Vilhelm III av Preussen. Bror till Fredrik Vilhelm IV av Preussen.
Han fick militär utbildning och deltog i 1814-1815 års fälttåg mot Napoleon I. När hans bror Fredrik Vilhelm, som var barnlös, besteg tronen 1840 blev Vilhelm tronföljare med titeln "prins av Preussen".
Vilhelm deltog aktivt i nedkämpandet av de tyska revolutionära rörelserna 1848-1849 och blev därför impopulär bland liberalerna, och tvingades till några månaders landsflykt i Storbritannien.
1858 övertog han regentskapet i Preussen från sin sinnessjuke bror. Ett av Vilhelms främsta mål blev att införa en preussisk arméreform och efter det att han bestigit tronen ledde detta till konflikt med den preussiska lantdagen. 1862 utnämnde han Otto von Bismarck till ministerpresident. Bismarck var en stark personlighet och Vilhelm hyste fullt förtroende för honom; i realiteten var det Bismarck som styrde landet.
Den 18 januari 1871 blev Vilhelm den I den förste kejsaren i det Tyska riket och han utnämnde Otto von Bismarck till rikskansler. Bismarck ingick sedermera en allians med Österrike-Ungern och Italien. Den kallades för Trippelalliansen.
Vilhelm I brukar kallas för "den siste preussaren".
Gift 1829 med Augusta av Sachsen-Weimar.
Barn:
- Kejsar Fredrik III.
- Prinsessan Louise av Preussen.
[redigera] Se också
| Företrädare: Frans II (tysk-romersk kejsare) Därefter interregnum 1806-1871 |
Tysklands statsöverhuvud 1871-1888 |
Efterträdare: Fredrik III av Tyskland |
| Företrädare: Fredrik Vilhelm IV av Preussen |
Preussens regent 1861-1888 |
Efterträdare: Fredrik III av Tyskland |
