Vittring

Wikipedia

Inom geologi avser vittring mekanisk och kemisk nedbrytning av bergarter till sedimentära partiklar som lera, sand, grus eller sten. Man brukar skilja på två former av vittring:

[redigera] Mekanisk vittring

Mekanisk vittring är en form av vittring där bergarter bryts ned till partiklar utan att den kemiska sammansättningen hos bergartens mineral förändras. Den orsakas bland annat av temperaturväxlingar. Is är det vanligaste mediet för mekanisk vittring. Vatten tränger in i sprickor i stenen där det fryser till is och expanderar för att sedan smälta på nytt och minska volymen. Krafterna som hetta och kyla på detta vis utsätter berget för är tillräckliga för att vidga sprickorna, slita loss delar av berget och exponera berget för ytterligare mekanisk och kemisk vittring.

Upphettning följt av en kraftig nedkylning av berggrunden resulterar i solsprängning. Vatten som tränger ned i sprickor och fryser ger en så stor kraft att berggrunden sprängs, så kallad frostsprängning. När en växt slagit rot i en spricka och sedan växer så att rötterna når djupare och djupare uppstår rotsprängning.

[redigera] Kemisk vittring

Kemisk vittring är en form av vittring där en bergart bryts ned genom kemiska reaktioner, främst genom att vatten och luft bryter ned bergartens olika mineral till mindre partiklar som lätt kan transporteras bort. Magmatiska bergarter bildas under hög temperatur och deras mineral (med undantag för kvarts) är mer lättpåverkade av sura och alkaliska lösningar än stabila bergarter som bildats under normala, atmosfäriska förhållanden. Mineralen i magmatiska bergarter bildar därför lätt lermineral och förekommer rikligt i upplöst form. I trakter med kalkstensberggrund löser kolsyrehaltigt vatten upp kalken, vilket skapar stora hålrum och grottor i berggrunden, så kallade karstområden.

Försurning i skog och mark bidrar till att den kemiska vittringen ökar.

[redigera] Externa länkar