Wolmar Wrangel
Wikipedia
Wolmar Wrangel af Lindeberg, född 1641, död 1675, friherre Wrangel af Lindeberg, militär. Halvbror till Carl Gustaf Wrangel. Gift med grevinnan Kristina af Vasaborg, dotter till Gustaf II Adolfs utomäktenskaplige son Gustaf Gustafsson af Vasaborg.
Han blev för faderns förtjänster friherre 1654, och gick tidigt i ut i krigstjänst. Under Karl X Gustav:s danska krig var han ryttmästare, och blev under Karl XI:s förmyndarregering anställd hos den omyndige kungen, hos vilken han kom i stor gunst. År 1665 blev han överste för ett regemente till häst, med vilket han sedan deltog i det bremiska kriget. År 1667 blev han generalmajor och överste för Upplands ryttare.
År 1674 blev han generallöjtnant, och kom under fälttåget mot Brandenburg till Tyskland tillsammans med sin halvbror, som sedan 1664 var riksmarsk. Under detta fälttåg skulle han vara den tredje personen i befälsordningen, efter riksmarsken och fältmarskalk Conrad Mardefelt, men genom att såväl riksmarsken som Mardefelt p.g.a. sjukdom inte kunde föra befälet, kom Wolmar Wrangel att bli den egentlige överbefälhavaren. Han ledde den svenska armén under nederlaget i slaget vid Fehrbellin 1675. Riksmarsken var mycket kritisk mot sin halvbrors insatser under detta olyckliga fälttåg, men vem som bar skulden tvistas det om.
